Krönika: Fördel Elfsborg i Europa League
"Kanske har semestern inte satt lika djupa spår den här gången?"
Nyss hemkommen efter arbetet, med bara minuter kvar till avspark i Finland, fick jag vända i dörren. Min kära sambos idoga försök att hålla nere innetemperaturen hade misslyckats (föga överraskande då vi aldrig har lyckats med det under sommaren) och därmed var det 28 grader i hallen och 31 grader i TV-rummet. Med andra ord hade det varit förknippat med ren plåga om Elfsborgs kvalmatch mot FC Lahti visats på TV och jag varit tvungen att sitta inne för att se den. Tyvärr var det ju nu också så att matchen heller inte sändes på radion vilket ju annars alltid är fallet med allsvenska matcher. Jag befann mig i någon form av gulsvart radioskugga.
Vad göra?
Jo, ut på altanen (där det förvisso inte var så mycket svalare) med nyskivad vattenmelon och igång med notiserna från Elfsborgs Twitterflöde. Långt ifrån idealt men också bättre än inget.
Som alltid satte jag mig med tro på seger men samtidigt kan jag inte påstå att jag inte var oroad. Det är knappast en nyhet att i dessa turneringar är det väldigt viktigt att vinna bortamatchen och nödvändigt att vinna hemmamatchen. Den första matchen sätter målet för den andra och formen man kommer med in till den första matchen kan därför vara avgörande.
Så långt inga konstigheter. Så varför var jag då oroad?
Jo, därför att Elfsborg har haft semester och det har tyvärr sällan en positiv inverkan på första matchen. Vi minns säkert alla hur dessa matcher har sett ut.
Jag är med tanke på detta glad att gårdagens match faktiskt såg ut som den gjorde. Enligt rapporten jag inhämtade var det en jämn historia och det var Elfsborg som satte första målen hela tiden. Först av Rohdén och sedan Prodell. Elfsborg i ledning två gånger och med två gjorda bortamål som kan visa sig avgörande i nästa möte.
FC Lahti fick förvisso med sig 1 poäng från sin hemmaplan men dom var aldrig i ledning. För mig är detta ett gott intryck för första matchen efter semestern, framförallt när mittbackshjälten Sebastian Holmén inte var med.
Kanske har semestern inte satt lika djupa spår den här gången?
Vi får leva på hoppet.
PS
Ärligt talat var det nära att jag missade att matchen spelades denna torsdag. Mitt fokus har varit helt riktat mot Tjeckien och U21-landslagets historiska och rent löjligt underhållande framgångar. Det var första gången jag verkligen följde en U21-turnering och jag får nog säga att jag inte kunde valt en bättre. Det enda som inte var helt positivt var bristen på Elfsborgare på planen men detta sagt är det svårt för att inte säga dumt att klaga.
Därför klagar jag inte utan framför istället varma gratulationer och ett stort tack inte bara för underhållningen utan också för att ni återfört hoppet till svensk herrlandslagsfotboll.
