Krönika: Förlust med styrkebesked
"Var det rätt att visa ut Simon Olsson?"
Ännu en gång tvingas jag skriva en krönika efter att vi förlorat mot Malmö FF i Malmö. Ännu en gång en förlust med mer än ett mål (vilket reducerat vår målskillnad till 0) och vi ligger på 8: e plats när vi hade chansen att gå upp i ledning. Det är ingen mening att försöka dölja sanningen i att det kändes väldigt tungt när slutsignalen blåstes. Bittert.
För allt det som redan sagts men ännu mer för att vi förlorade när vi var det bättre laget större delen av matchen. Hemmalaget kändes väldigt långt från den samordnade maskin som spelat i Champions League och gjort livet svårt för storklubbar när vi låg högt och pressade framåt med vassa kombinationer och fantasifullt spel. Det tog lång tid för Malmö FF att ens komma fram till en målchans och trots att vi spelade med en man mindre under nästan hela matchen var det alltså vi som pressade och stressade och fick hemmalaget ur balans. Det slutgiltiga resultatet visar inte på något sätt hur matchbilden såg ut och vi förtjänade ett bättre öde. Malmö vann på att ha vassa avslutare och ännu mer för att det slet hårt på dom gulsvarta spelarna att jaga kvittering med en man mindre i en timme.
Såhär dagen efter kan det fortfarande gräma mig att vi missade att ta ledningen i Allsvenskan men jag har ändå en klart positiv känsla. Elfsborg är inte längre ett lag som låter en dylik upplevelse krossa självförtroendet, och vi har dessutom anledning att inte deppa utan bara satsa framåt. Gårdagens förlust var bara den andra den här säsongen och det finns fortfarande marginal kvar till den statistiska gränsen för hur många missade segrar ett guldlag får ha.
Vidare är det en ständig glädje att se Robert Gojani spela i år. Hans crossbollar är ren njutning och antalet felsteg blir bara färre och färre för varje match som passerar. Gregersens ben tycks kunna sträckas ut hur långt som helst för att stoppa motståndarna, Holsts lungor tycks ha oändlig kapacitet och Strand är en vägg. Bara för att nämna några glädjeämnen bland många. Igår räckte det inte hela vägen men det förtar inte från vår spelmässiga styrka.
Vi kommer då till smolket i bägaren förutom förlusten i sig. Det röda kortet.
Var det rätt att visa ut Simon Olsson? Min partiska gulsvarta sida vill naturligtvis hävda ett tydligt nej och samtidigt påpeka att det fanns ett par i hemmalaget som minsann borde fått skåda både ett och två gula kort. Men låt oss titta lite lugnare på situationen. Hans satsning var ganska hård. Inte brutal men hård. Sådana var matchen full av.
Han träffade bollen först och hade inte dubbarna i någon farlig riktning men han drog samtidigt ner sin motspelare med sitt andra ben. Inte brutalt men helt klart en hård satsning och det skulle möjligen kunna vara värt ett gult kort. Och sålunda var det korrekt att han fick skåda det röda eftersom det var hans andra för dagen.
Varningen jag inte är riktigt lika mycket med på är den första, men domarna kanske såg något jag inte gjorde. Oavsett blir resultatet av ett rött kort en alldeles för hård bestraffning för förseelserna som enskilda händelser men så är det, två straffbara smågrejer och konsekvenserna blir plötsligt långt mer kännbara. Kanske var något av korten onödigt att dra fram men om det nu ändå var rätt att ge honom både ett och två gula ja då var det också rätt att ge honom det andra. Domaren satte nivån men i min mening höll han sig inte till den för visst borde Rieks fått skåda ett andra gult kort han också.
Det senare är en sidodiskussion som egentligen inte har någon betydelse. Frågan var om det var rätt och utifrån den nivå domaren satte var det så och sålunda är det bara att acceptera, dessvärre för oss innebar det att vi inte kunde spela riktigt som vi ville eftersom Olsson har en viktig roll på mittfältet och kanske kunde vi fått ett annat resultat med oss med full bemanning. Jag tror det.
Jag älskar att se hur Elfsborg spelar i år. Hur vi inte viker ner oss. Hur vi anpassar för en ny situation istället för att köra fast, minns att vi inte bara fortsatte att pressa Malmö utan dessutom kvitterade en gång med ett stiligt spelmål av Ishizaki. Det är underbart att se hur villiga vi är att springa tills inga krafter finns kvar och hur vi vägrar att visa vördnad för ett på pappret starkare lag.
Ja, vi förlorade igår men vår utvecklingskurva är fortfarande på väg uppåt. Vårt enda aber är att så många nyckelspelare bara är inlånade och dessutom går minst en utlåning ut i sommar. Det är av absolut betydelse att vi ser till att köpa dessa spelare för att inte sätta oss själva i en drastiskt annorlunda situation när Allsvenskan drar igång igen efter sommaruppehållet. Hur anpassningsbara vi än är idag kan det bli väldigt tungt att förlora flera tongivande spelare på ett bräde.
