Krönika: Första segern för året
"Man skall aldrig underskatta motivationen hos en underdog"
Tävlingssäsongen för Elfsborg har nu äntligen dragit igång och gårdagens match innebar att det var Örgryte som första skulle falla för dom gulsvarta eleganterna.
Jag har tidigare skrivit att den största risken i denna och motsvarande matcher är att vi går ner på halvfart och sålunda fäller oss själva för att vi felaktigt tror att matchen vunnits innan den spelats och Örgryte är precis en sådan motståndare som kan tvinga ner oss i den fällan. På pappret är det ju en match som vi skall vinna alla dagar i veckan men vi om några har ju visat att sådana papper inte alltid är att lita på. Man skall aldrig underskatta motivationen hos en underdog.
Detta sagt hade det varit en skräll om vi förlorat och det hade gått helt stick i stäv med vår ambition. Det är inte ett orimligt krav att vi skall vinna matcher mot, Örgryte får ursäkta, underlägsna motståndare. Framförallt inte när vi har som ambition att både ta en ny chans i Europa och vinna titlar. Sålunda måste jag säga att jag uppskattar en manager som låter sin reaktion synas när förväntningar inte infrias (eller åtminstone när onödiga misstag sker) och det kostar oss ett insläppt mål.
För det var ett onödigt misstag. Varken före eller efter målet var gästerna ens i närheten att göra mål. Det var spel mot en kasse genom hela matchen i övrigt. Det innebär förvisso att när det kommer till effektivitet så vinner dom med hästlängder. 3-1 är en tydlig och bra seger, en som markerar dominansen. Men vi borde ha lyckats få in fler och framförallt borde vi inte ha släppt in det där målet, en plump i en i övrigt väl genomförd match. Om än inte en där vi gick i det närmaste för fullt.
Så vad kan vi säga om den här matchen. Godkänd, ja visst, en seger hamnar i stort sett alltid i den kategorin men jag känner att vi måste kunna vara bättre än det vi visade. Mer dominanta när vi kan och mer effektiva.
Men å andra sidan så var ju detta bara årets första tävlingsmatch.
