Krönika: Förväntningar och förhoppningar
Efter ett avslut på säsongen 2013 som lovade mycket gott inför framtiden står vi nu inför en ny säsong. Vår älskade Per-Mathias är borta. In har Pelle Olsson och ”Super-Bo” kommit. Nyfikenheten och längtan efter den nya säsongen är stor, det diskuteras flitigt bland oss alla. Vissa drömmer stort, andra sitter kvar i båten. Känslan är att vi är på väg framåt. Men vilka krav är egentligen rimliga att ha?
För säkert tio år sedan läste jag ett reportage om den, numer relativt bortglömde tränaren Bosse Johansson i fotbollsmagasinet Offside. Som med allting man läser så glöms det ofta bort med tiden, men här var det annorlunda. Jag minns tydligt hur Bosse pratade om skillnaderna mellan förväntningar och förhoppningar, samt vikten av att hålla dessa åtskilda. Förväntningar, enligt Bosse, ska ses som det minsta man kan kräva utifrån den situationen man befinner sig i och kommer ifrån. Förhoppningar liknar mer realistiska drömmar, det kan absolut ske, men det blir kontraproduktivt att likställa förhoppningar med krav.
Jag tror det är viktigt att ha detta i åtanke när vi nu står inför en ny fotbollssäsong.
Vi börjar med att prata om förväntningar. Vilka förväntningar kan vi rimligtvis ha på Djurgården inför säsongen 2014? ”Absolut inte sämre än förra året i alla fall”, säger nog många. ”Definitivt Europaplats”, säger andra. Vissa menar även att det inte alls är otänkbart att vi, med lite flyt, kan ta guld.
Europaplatser och guldtankar är givetvis drömmar som vi alla måste få nära. Men jag tror det är viktigt att man förstår att det är en skillnad mellan vad man drömmer om och hoppas kontra vad man faktiskt kan förvänta sig. Mina förväntningar är att vi behåller samt utvecklar det spel och den känsla som vi lyckades bygga upp under andra halvan av förra säsongen. Ett försvars- och målvaktsspel som känns stabilt och ger oss den där poängen vi kanske inte riktigt förtjänade. Ett anfallsspel med struktur och tanke som levererar även när spelet inte stämmer. Att ingen spelare tar ett steg bakåt i utvecklingen är absolut en förväntning som vi kan ha. Från vissa spelare, som exempelvis Erton och Tibbling, bör vi även kunna förvänta oss att de tar ett litet steg framåt.
Borde leda oss till en plats mellan 5-8
När det gäller Pelle Olsson så förväntar jag mig att han lyckas behålla den glädje och struktur i laget och spelet som vi avslutade året med. Jag förväntar mig även att han förstår vikten av, att som Djurgårdstränare, hålla en god relation till oss supportrar. Detta är förväntningar som definitivt känns rimliga utifrån den situationen vi befinner oss i, förväntningar som alla inom Djurgården bör se som befogade. Placeringsmässigt bör ett infriande av dessa förväntningar leda oss till en plats mellan 5-8. Vilket i mina ögon givetvis inte gör att jag öppnar champagneflaskan, men jag tar definitivt den där extra ölen och höjer ribban ett snäpp till nästa år.
Förhoppningar då? Om förväntningar är rationella och försiktiga, realism är en dygd och drömmar blygsamma, så är ju förhoppningar motsatsen. Här kan vi tillåta oss att lyfta blicken lite, att drömma lite större, lite längre, lite bättre.
Mina förhoppningar är att Pelle Olsson snabbt lyckas sätta ihop ett fungerande lag, att han lyckas utveckla både spelet i stort och spelarna individuellt. Där vi får fler hemmamatcher som mot Åtvidaberg, och bortamatcher som Malmö och Halmstad. Där vi får en Broberg som tar ännu ett steg. En Tibbling som går från talang till att både prestera och producera match efter match. En Emil som majestätisk leder backlinjen. En Vytas som har en perfekt balans mellan offensiva rusher och defensivt ansvar. En Adde Johansson som konstant sprider ett Stefan Rehn-lugn kring sig. En Chibsah som bara gör det han är bra på. En Erton som knäpper upp skjortan och hittar glädjen och flytet. En Prijovic som håller åtminstone halva Norrköping-klassen hela säsongen. En Tim Söderström som överraskar allt och alla med både speed och oräddhet. En Amartey som äter upp allt och alla och dessutom stannar. En Stefan Karlsson som får oss att tänka ”Nymann, vem?”. Och sist men inte minst, en Jawo (som förutom att signa det där 5-årskontraktet) fortsätter att vara vår hårt jobbande, alltid presterande, aldrig gnällande, alltid glada, målkung.
Precis som jag skrev inledningsvis så är det viktigt att skilja på förväntningar och förhoppningar. Givetvis vill jag drömma stort, självklart vill jag bara vinna. Men jag ser också vikten av att vi, Djurgårdsfamiljen, tar ett steg i taget. Dröm absolut om det finaste, det förtjänar vi. Men misströsta inte om det blir en ny sjundeplats. Vi är stora, vi är starka, vi är enade, och vi är framförallt äntligen på väg framåt.
Vår tid kommer, och den är inte långt borta.
