Krönika: Fotbollsmördare och den värsta av fotbollsförluster
"Det är så onödigt, så dåligt, så uselt"
I varje säsong finns det ett antal matcher som jag och min far speciellt ser fram emot. Detta skall inte uppfattas som att vi inte ser fram mot varenda match utan som att ett antal har en högre position på vår fotbollshimmel. Hemmaderbyt, El Plastico, är den viktigaste. Varför det är såhär är inte så svårt att förstå om man betänker att vi lever i en gränsbygd där man antingen håller på Elfsborg eller IFK Göteborg. Det finns undantag, människor som håller på annat men det massiva övertaget tillhör gulsvart och blåvitt. Att matcherna mellan dessa lag då ses som extra speciella är väl knappast förvånande.
I förberedelse för denna fest skaffade vi tidigt biljetter, självklart till ståplats, och vi laddade allt vi kunde inför detta. Sedan hände något tråkigt. Jag drabbades (och har fortfarande) nackspärr och jag tvingades ge upp alla tankar på att stå i klacken och sjunga fram mitt älskade Elfsborg till seger. Min far bestämde sig så fort han hörde detta att det inte skulle vara samma sak att se matchen utan mitt sällskap varför han kom hem till oss och strax innan avspark satt vi bredvid varandra i soffan framför TV:n.
Vad fick vi då se?
Jo, redan innan matchen ens kom igång kunde vi se ett antal personer som stod maskerade i IFK:s klack. Våra hjärtan sjönk. Skulle det bli ännu en match som förstörs av denna idioti. Denna faktiskt regelvidriga aktivitet. Då tänker jag inte bara på bengalbränning (ingen hade ju ännu tänt några) utan på att dom hade maskerat sig. Ögonblicket jag såg dom konstaterade jag att bengaler kommer tändas. Det kan hävdas att jag generaliserade över maskeringar på fotbollsarenor men ingen kan förneka att jag fick rätt bara minuter senare – om det fanns en enda maskerad person där som inte använde sig av någon pyroteknik så ber jag om ursäkt till den personen då hen drabbats av ett felaktigt utpekande.
Detta sagt vill jag ännu en gång påpeka hur outsägligt trött jag är på att dessa fotbollsmördare får hålla på. Det är så onödigt, så dåligt, så uselt.
Och vad gjorde arrangörerna? Varnade om att matchen kommer fördröjas, alternativt inte spelas alls (det fanns viss förvirring kring vad budskapet varit) om bengaler antändes. En utmaning god som någon. En vägg av ljus tändes upp och vad jag vet blev det väl knappt någon konsekvens alls.
En vek reaktion. Jag hade tyckt det varit sorgligt om matchen skjutits upp till en annan dag men å andra sidan hade det varit en reaktion som visade någon form av styrka från arrangörens sida. Nu var det mer eller mindre en seger för den brännande sidan och det är uselt att låta något sådant ske.
Den enda fördelen för oss var att det kändes mindre jobbigt att inte vara på plats.
Matchen.
Anders Svensson var lite ur slag inledningsvis. Han klantade ärligt talat till det ganska rejält och höll på att skänka både ett och två mål till IFK. Samtidigt skall sägas att nästan alla verkade ha problem med bollen under första halvlek. Det var nästan som om den smorts in med glidmedel.
Det tar 40 minuter innan Svensson hinner samla sig och få återfår sin säkerhet och med det börjar vårt försvar återigen tro på sitt samarbete och läckorna tätas.
Överhuvudtaget är det väldigt mycket fummel över matchen i stort. Det är nerv och hård kamp men inte mycket till kvalificerat spel. Det hela verkar mer gå ut på att bryta bollbanor. Fram och tillbaka.
Andra halvlek.
Mer eller mindre samma som första halvlek. Hård kamp utan några egentliga framsteg.
Förrän i 87:e minuten då Anders ”Mittfältsgeneralen” Svensson hoppade högst på en fast situation och satte ett vansinnigt läckert och förlösande mål.
Tyvärr hade vi sedan otur. Vi skulle ha fått en frispark när Claesson revs ner. Så mycket är klart. Samtidigt är det lika klart att straffen också var korrekt dömd.
1-1 och vår teoretiska chans till guldet blev än mer osannolik. Det kunde ha blivit den 100:e segern på Borås Arena men rann ut i en oavgjord match som på grund av sina konsekvenser för våra guldchanser nog i slutändan måste räknas som den värsta sortens förluster. En hedervärd förlust.
PS
Det skrivs idag, i bland annat DN, att polisen överväger om det skall införas ett förbud mot ståplatsläktare i kampen för att få bort bengalbränningen. Ett led i vägen att bättre säkra arbetsmiljön för poliserna på matcherna. Jag tycker att det skulle vara en tråkig konsekvens men jag kan samtidigt helt förstå deras synpunkt.
Jag har ett annat förslag.
Varför inte införa matchuppskjutning som ett alternativ. Det är en extrem reaktion men möjligen effektiv. Detta måste informeras om när biljetter köps. Tänds bengaler så skjuts matchen upp till en annan dag. Ja, det kommer drabba publiksiffrorna rejält men det kommer samtidigt att tvinga fram en reaktion.
Hellre detta än att aldrig mer få se en match från en ståplatsläktare och känna energin.
