Krönika: Frisk luft för Elfsborg
"Där Falkenberg svettades och led hade Elfsborg lekstuga"
Det var en vacker dag igår. Hösten hade kommit till Västergötland men solen strålade ändå större delen av dagen. Familjen Mild tog en promenad under eftermiddagen och njöt av den friska känslan som bara kall höstluft kan bringa. Svalt, behagligt och stärkande. En tredjedel av oss somnade strax efter att vi började gå men fick trots det god nytta av promenaden.
Kanske hade även våra spelare i gulsvart sett till att få lite luft i lungorna innan matchen eller så fick dom med sig det när dom tågade ut på planen. Oavsett vad kan det inte förnekas att det var ett Elfsborg med stärkt energi som tog sig an gästerna från kusten, mycket mer energi än vad som visats under större delen av säsongen.
Att vi skulle besegra Falkenberg var naturligtvis väntat. Inte säkert, några säkra segrar existerar inte i Allsvenskan vilket vår förlust mot Falkenberg på bortaplan är tillräckligt bevis för, men väntat. Det var sålunda otroligt skönt att se att Elfsborg inte tog resultatet för givet utan istället satsade hårt på att knäcka motståndet. Jesper Karlssons mål (och vilket löjligt snyggt mål det var) kan absolut beskrivas som knäckande. Falkenberg hade tydligt svårt att resa sig i första halvlek efter den käftsmällen och klarade inte av så mycket mer än att försvara sig. Förvisso gjorde dom det relativt bra och vi lyckades inte heller göra fler mål även om vi hotade flera gånger.
Gästerna samlade sig i andra och spelade med lika delar skicklighet och desperation men med bristande precision. Ett typiskt drag hos ett lag som befinner sig i bottnen av tabellen och försöker klösa sig upp. Vilja men hårt kantstött självförtroende och dessutom i tidigt underläge. Det är en vansinnigt tung position att befinna sig i. Vi vet ju alla hur bittert det är att försöka hålla sig över kvalstrecket när allt tycks gå emot en.
Där Falkenberg svettades och led hade Elfsborg lekstuga. Vi höll i bollen och tvingade gästerna att spendera större delen av sin tid med att jaga efter. Vi var snabba att ta tillbaka tappade bollar och vi spelade ut dom i kortpassingssystem. Visst, det var inte fulländat och Falkenberg tillhör inte topplagen i tabellen men det var njutning att se. Elfsborg var inte bara bra. Elfsborg hade roligt. Jesper Karlsson var lika briljant som vi börjat vänja oss vid. Det är fortfarande lite svårt att koppla att han i våras satte sitt första Allsvenska mål för Elfsborg och nu ligger han tvåa i den interna skytteligan med sex kassar fyllda.
Deniz Hümmet fick starta och kämpade sig igenom matchen med ständiga löpningar som öppnade upp chanser både för honom och för andra. När han äntligen satte sitt mål var det en mer än välförtjänt betalning för slitet. Hümmets förmåga har tyvärr inte haft tillräckligt med tid i år men det kanske blir ändringar till 2020, han har mycket att visa upp och bevisa.
Jag måste också ta upp Per ”Frickadona” Frick. En del spelare som byts in behöver en del tid på sig att verkligen komma igång. Inte Frick. Med bara 20 minuter på planen hann han med att bli varnad och sätta två mål för det förkrossande slutresultatet 4 – 0. Vilken spelare.
För andra matchen i rad kan jag ärligt talat inte lyfta fram något som var direkt dåligt. Jag hade under matchen lite funderingar kring att det länge såg ut som att vi inte skulle lyckas sätta mer än ett mål vilket skulle vara ett minus med ett sådant övertag. 4 – 0 är en bättre representation av hur matchen såg ut och en välbehövd storseger såhär i slutet på ännu en tung säsong.
PS
Som det ser ut just nu verkar vi lämna Örebro bakom oss och kommer i så fall troligen att avsluta på 8: e plats i tabellen. Det är åtminstone i övre hälften.
