Krönika: GAME OVER?
Om ”tilt” i HBK:s anfallsspel och en möjlig väg framåt.
Efter premiären efterlyste jag ett HBK som även kunde prestera ett bra och varierat anfallsspel. Det vi fick se mot Norrby var tyvärr ännu sämre och med den STORA skillnaden att vi nu också förlorade matchen. Ett långsamt HBK som inte rörde sig och fyllde på framåt när man gick till anfall. Ett HBK där den sista passningen ständigt blir en boll på halvchans på 10-15 meter. En boll som når rätt adress 9 gånger av tio och den gången den når fram ska hanteras av en i stort sett ensam anfallare. En (1) gång under första halvlek hade vi bollen i kontroll centralt med folk på plats i straffområdet – då drog Alexander Berntsson på en rökare över ribban från 35 meter!
Min första tanke när jag såg startelvan var att det inte finns mycket kreativitet på det mittfältet. Det var hemmapremiär mot ett lag som gör sitt andra år någonsin i Superettan och Igor Krulj mönstrar en utpräglad ytterback på ena wingbackplatsen och kör tre centrala mittfältare där en mest offensiva väl i bästa fall kan kallas ”tvåvägs”? Vår klart bästa målgörare under försäsongen? Han har bänkats i de två inledande matcherna och fick mot Norrby komma in som först som fjärde (!) forward. Kan inte låta bli att undra över vilka signaler detta sänder till Kosuke Kinoshita?
Vad har hänt med det HBK som under hösten 2017 visade ganska goda intentioner i Allsvenskan och betvingade lag som Norrköping och Hammarby? Min slutsats blir att spelarmaterialet helt enkelt passar bättre mot motstånd som spelar högre upp med laget och därmed bjuder på större ytor bakåt. När HBK ska tråckla sig igenom lågt stående och samlade försvar får man det betydligt svårare. Det talas om spelare som springer och ”gömmer sig” och inte gör jobbet och inte kommer upp sin rätta nivå. Själv funderar jag på om de faktiskt har förmågan? Matchen mot Norrby var inget annat än en häpnadsväckande uppvisning i felpass och bolltapp - under 90 minuter plus tilläggstid.
Men kanske har vi för höga förväntningar på våra blåsvarta hjältar? Jag tar en titt på spelartruppen och hittar tre spelare som kan sägas ha presterat på allsvensk nivå under en längre sammanhängande tidsperiod: Peter Larsson, Jesper Westerberg och Johan Oremo. Och med all respekt har kanske dessa spelare sett sina bästa dagar? Så vad är det egentligen som säger att detta ska vara ett garanterat topplag i Superettan? Ja, sammansättningen med yngre talanger byggd runt en stomme av några rutinerade spelare är så klart en sak enligt mitt sätt att se det. Men det förutsätter också att de rutinerade spelarna fortfarande är tillräckligt bra och att talangerna är tillräckligt talangfulla. Det har talats mycket om Halmstads talangutveckling de senaste åren men handen på hjärtat så tycker jag att den går för långsamt. Jag tycker inte att det hänt så mycket med yngre spelare som Alexander Berntsson, Andreas Bengtsson och Marcus Mathisen det senaste året och skulle till och med kunna hävda att utvecklingen på vissa fötter gått bakåt. Oscar Petersson hämtades in från Malmö FF men har hittills inte tagit en ordinarie plats. Rasmus Wiedesheim-Paul känns fortfarande långt ifrån. Gabriel Gudmundsson har kommit längst och bitvis visat framfötterna men till den där försäljningen i tvåsiffrig miljonklass som det talas om är det en bra bit kvar. Kanske är jag en naiv nostalgiker men om man minns tiden när HBK-talanger direkt kunde gå in och leverera på den högsta nivån så har man nog en annorlunda måttstock. Idag ser jag det mest hända i andra klubbar - givetvis med Sead Haksabanovic som det lysande undantaget. Ska man satsa på talangutveckling så måste talanger runt 20-årsåldern kunna visa mer och framför allt mer kontinuerligt – åtminstone på Superettan-nivå.
Traditionen med yngre, ”fräscha” tränare sveper fram genom Sverige och det är ”rätt just nu” med trebackslinje och bollinnehav. Så även i Halmstad. Men är det rätt även här? Inte en aning faktiskt. Men det jag hittills kunnat konstatera är att spel- och resultatmässigt finns det inget som talar för det. Som Halmstad spelat de senaste matcherna kan man till och med påstå att det blir en jävligt sned resursfördelning. Vi försökte med 3-5-2 redan 2016 men gick tillbaka. Kanske är det läge att göra så även nu?
Dags att skriva GAME OVER och sikta in sig på höstens start i Premier League redan nu alltså? Nej, självklart inte. En intressant jämförelse kan hittas i Malmö, som också ”hackat” betänkligt i seriespelet, till och med efter en lovande försäsong. Min första åtgärd i ett försök till förbättring? Ja, jag stoppar alla dagar i veckan in Höskuldur Gunnlaugssons kvickare fötter på sin rätta plats på det centrala mittfältet. Hans kreativitet och löpvilja tror jag behövs om HBK ska kunna föra matcher och luckra upp lågt liggande motståndarförsvar.
Kan redan ÖIS bli varse om det?
