Krönika: Goliat reste sig

Krönika: Goliat reste sig

”I Göteborg sänkte vi vår Goliat och såg till att han låg kvar. I Borås fick Hammarby se honom resa sig igen.”

Bortaspöken är intressanta fenomen. I grund och botten är det inte mer än psykologiska låsningar som sätter hinder i vägen för att lyckas med det man försöker sig på att göra. I det allsvenska fallet mer specifikt att vinna på en viss (eller till och med flera) bortaplan. Det är intressant bland annat för att det är ett klassiskt hjärnspöke, med andra ord inte fysiskt på samma sätt som en skada, och samtidigt ett fenomen som har påverkan och verkliga effekter lika förödande som en skada och dessutom på en kollektiv nivå. Inte ens att ställas inför en på pappret totalt överlägsen motståndare behöver av nödvändighet ha den här hindrande effekten och det är för att ”Bortaspöket” är något som man bär med sig.
När det börjar gå emot dig i en situation med där ett sådant spöke finns tillgängligt blir det tyngre än annars och stressen blir mer plågsam. Spelet blir än mer krampaktigt. Å andra sidan har situationen också effekten att om du verkar besegra spöket blir energin desto starkare. Det finns två Goliat på andra sidan och om du dominerar och leder är det som att en enda sten sänkt båda två. Det man får akta sig för här att bli överladdad. Misstag kan leda till att motståndaren får tillbaka initiativet och Goliat ställer sig upp igen.
I Göteborg sänkte vi vår Goliat och såg till att han låg kvar. I Borås fick Hammarby se honom resa sig igen.

Hammarby är det mest offensivt beväpnade laget i Allsvenskan. Deras taktik är ”Shock and awe” vilket betyder att du satsar på att chocka din motståndare med din kraft och överväldiga honom med din offensiv. Se bara på vad som höll på att hända knappa tjugo sekunder in i matchen. Det tog mer än tio minuter för oss att ta tillbaka någon form av initiativ och det var aldrig problemfritt.
Nu kan vi sannolikt skylla en hel del av våra problem på den nya mattan och att timingen inte sitter helt och hållet för spelare än. Vi får verkligen hoppas att det förbättras och det fort för aldrig har jag sett så många felpassningar och egendomliga beslut i en match. Inte från något utav lagen som möttes igår.

Det som gör mig besviken med matchen är att vi kan så mycket bättre. Ja, vi spelade oavgjort mot en potentiell guldkandidat men det går inte att komma ifrån att vi sjabblade bort en seger med en sista tredjedel som större delen av matchen inte fungerade som den skulle. Kanske kan vi lägga en del av detta på mattan och på en ettrig defensiv av Hammarby men inte helt och hållet. Om våra kontringar varit snabbare, om vi passat några gånger till istället för att låta oss bli jagade och upphunna, om vi tagit några annorlunda beslut vid boxen… Det jag säger är att vi kunde ha vunnit matchen igår.

Klagomålen över och jag vill istället nu framföra att framtiden ser lika ljus ut nu som den gjorde efter första omgången. Elfsborg spelar som ett lag. Där finns en gemensam vilja och kämparanda och vi gav inte minsta tecken på att ge upp när Hammarby gick upp i ledning (vilket vi ständigt gjorde förra och förrförra året). Vi tog tillbaka initiativet, reste oss och bekräftade Hammarbys bortaspöke på Borås Arena med vår kvittering.
Goliat reste sig.

Lars Mild2020-06-18 11:33:43
Author

Fler artiklar om Elfsborg