Krönika: Gubbaparken
Det finns EN tävling där silver INTE är skit. Den kallas SuperEttan.
Minns en just minnesvärd 5-3 seger mot Landskrona BoIS 2004. Inhopparen Björn Anklev hade varit helt fantastisk och efter matchen svarade Janne Andersson på frågan om han inte borde spela från start nästa gång något i stil med ”nja, där är vi kanske inte riktigt ännu”. Jag funderade på om karln var galen men visst – nu var det ju inte JAG som blev förbundskapten.
Tillbaka på Örjans hittade Anklev målet igen på ett patenterat ”skägginlägg” – problemet var bara att det var i fel bur. För ÖIS då alltså. Möjligen gick Anklev på ren instinkt – som en hund som känner igen situationen och reagerar just instinktivt när ledarhanen i form av den skäggige Westerberg ropar ”apport”. Teorin faller dock troligen på att Westerbergs och Anklevs vägar aldrig korsades i Halmstad om jag minns rätt. Och frågan är väl också om ”Skäggets” inlägg var så värst patenterade på den tiden? Jag tvivlar.
Annars började ”fotbollskvällen” i Gubbaparken i Helsingborg där jag försökte lära vår chihuahua att inte skälla så mycket. Det gick så där. Bättre gick det då för HBK som – under den halvlek jag kunde bevittna – verkade ha ganska bra koll på grejorna undantaget ett par vassa ÖIS-inlägg där Stojan höll sig framme med en omtalat desperat enhands-undanfösning. Men visst känns det väl som om Klubben höjt den spelmässiga lägstanivån på senare tid?
Alexander Henningsson kommer ganska ofta på sin högerkant och har läget att både gå på in- eller utsidan. Oftast slutar det med något instick som ART har så där lagom lätt att göra något med. I det läget, i närheten av området där det osar ”mål” så det bara ryker om det, skulle jag vilja se lite mer action och beslutsamhet: in i boxjäveln med FART bara, utmana eller slå ett distinkt inlägg! Det kan bli straff, det kan bli en retur, men de omställningslägen som ges måste tas tillvara bättre. Det finns en 17-åring på andra kanten som vet hur det går till - så fråga honom!
Även om jag försökte lyfta Ivo Pekalski häromveckan så är jag fortfarande fundersam över hans prestation. Tyckte t ex att Antonio Rojas gjorde större avtryck under den korta tid han fick på planen. Men som sagt: det är inte jag som är HBK-tränare. Heller.
Vet inte om man kan ”rycka” Estrellas jordnötspåsar också men om så är fallet så gjorde väl HBK ett litet ”chilinöts-ryck” igår. 4 pinnar ner nu. STARKT jobbat! Och även om vi ännu inte ska ”ropa hej” så är jag tveksam till om någon av AFC eller Dalkurd verkligen kommer att kunna utmana på allvar? Särskilt Dalkurd - där den tidigare så frejdige Oke Akpoveta verkar ha bytt vårens toppar mot just dalarna – är numera en bit ifrån (7 poäng närmare bestämt). Så skönt att få ha fel. Igen.
Och ikväll håller vi stenhårt på Sirius mot AFC United. För det finns ju faktiskt EN tävling där silver INTE är skit.
Den kallas SuperEttan.
