Krönika: Guldet är ännu inte förlorat
"Guldfrossa? Ja, kanske. Vi får bara hoppas att det är passerat nu när skadan är skedd"
Det är inte kört ännu.
Jag håller fast i den tanken idag. Det är en tröst och en förhoppning och kanske kommer det bli lättare att ta in sanningen i orden om någon dag för nu är det fortfarande tungt. Men det är inte kört ännu.
Det har varit laddat hela veckan fram till gårdagens match. Mest har jag nästan hoppats att Häcken skulle slå Malmö FF och öppna för en guldmatch mot Degerfors. Jag påminde mig själv upprepade gånger om att vi inte fick underskatta dom men samtidigt gick det inte att förneka att gårdagens möte skulle bli toppen mot botten och toppen skulle ha hemmaplansfördel.
Jag var helt övertygad om att vi skulle kunna gå ut och köra över ett lag på väg ut ur Allsvenskan, även om dom skulle kämpa för sin överlevnad.
Jag försökte hålla dom negativa tankarna borta. Dom som oroade sig för att vi ändå skulle underskatta Degerfors. Att vi skulle gå ut på planen och tro att vi redan hade vunnit. Eller att vi skulle drabbas av den berömda guldfrossan och helt låsa oss. Jag ville se det självsäkra och samordnade Elfsborg och det fick jag också. Fast bara under dom sista tjugo minuterna.
Guldfrossa? Ja, kanske. Vi får bara hoppas att det är passerat nu när skadan är skedd.
Första halvlek var en av dom sämsta för hela säsongen. Vårt spel var passivt och lojt och helt utan den samordning som vi alla förväntade oss. Istället för att visa det jag hoppats så spelade vi som jag fruktat. Det blev naturligtvis inte bättre av att Hult, som visat sig vara en klart avgörande spelare för vår framgång, skadade sig och fick bytas ut redan i sjuttonde minuten. Det skapade en obalans i laget som höll i sig under en lång stund och det fanns spelare på planen som var helt osynliga medan andra visade upp en sida vi inte riktigt ville se.
Jag vill inte påstå att någon stod för några katastrofala misstag för det hade varit en lögn men låt oss säga att flera inte kom upp i nivå och i en match som den igår är det svårt att acceptera.
Thomasen och Zeneli gjorde båda strålande inhopp och Zeneli kunde avgjort flera gånger. Samma sak gäller för Söderberg som ändå fick in kvitteringen i nittiofemte minuten.
En fruktansvärd nervpärs följde under slutforceringen men till ingen nytta. Det gulsvarta spelet anlände för sent och fastän publiken gjorde sitt allt för att lyfta oss hela vägen fram så fanns där också vissa som bestämt sig för att rent själviskt avbryta med otillåtna grepp.
Det var en otroligt dum idé att tända upp så mycket pyroteknik mitt i matchen och tvinga fram ett avbrott. En paus som sumpar det momentum Elfsborg börjat bygga upp tack vare målet. Det var inget långt avbrott nej, men jag hoppas ni eldare är medvetna om att ni möjligen kan ha kostat oss att vinna SM-guld igår. Som allra minst bidrog ni till det. Ni talar er gärna varma om stämning men till vilket pris?
Det var bra av Frick att åtminstone försiktigt uttrycka sin ovilja mot handlandet, dåligt av klubben att inte göra detsamma.
Detta åsido är vi åter på det otvetydiga faktumet att vi inte spelade tillräckligt bra och därmed misslyckades med att förvalta den gåva Häcken skänkte oss tidigare under dagen och förlorade matchen under den första timmen. När vi väl verkligen lyfte pressen och körde för allt plastmattan höll för då var det redan för sent.
Jag vet att vi spelade oavgjort men jag tror ingen i Elfsborg eller Degerfors ser gårdagens resultat som något annat än en förlust.
Jag har läst ett antal krönikor och artiklar om gårdagen och det som alla tycks överens om är att det var så fantastiskt spännande och att det är en otrolig dramaturgi att det hela istället skall avgöras på söndag i en final mellan guldkandidaterna. Jag fann det hela oerhört frustrerande.
Min älskade hustru, som kämpade med stressen även hon och flera gånger utropade att hon inte klarade av att titta under dom sista tjugo minuterna, fann min inställning aningen irriterande. Inte under dom avslutande minuterna kanske men under större delen av matchen tyckte hon att jag var ganska negativ, en riktig ”glaset är halvtomt”-typ. Sanningen är att hon hade rätt. Det jag såg oss göra på planen var inte uppbyggande och min besvikelse var mer än uppenbar. Och besvikelsen känns av även idag.
Visst, jag fattar varför folk kan gilla att det blivit som det blivit. Det finns något filmiskt över det hela. Men igår hade jag hellre tagit en överlägsen och förkrossande seger för Elfsborg än den stress som drabbade mig och den nervositet som nu kommer följa med under veckan fram till finalen. Och jag tror inte att jag är den ende.
Så nu tar vi alla och minns detta:
Det är inte kört ännu. På söndag kan SM-guldet bli vårt.
Vårt tillsammans
