Krönika: Guldspel
"Det finns en hunger och en tro inom Elfsborg som inte har funnits på länge och vi är alla lyckligt lottade som får uppleva det."
Jag minns första gången jag hörde talas om Sirius. Det var i Svenska cupen och detta för mig okända lag hade precis satt en ständig toppkandidat i Allsvenskan på plats. Jag minns inte vilket lag det var men däremot att vi snart skulle gå samma öde till mötes. Under ett par år var Sirius en av dom värsta matcherna i cupen och glädjen när vi äntligen besegrade dom var att jämföra med att vinna mot Örebro i Örebro. Sirius har i Allsvenskan visat sig vara ett lag som lätt kan underskattas och som har en tendens att slå tillbaka hårt när man gör det. Alltså är det förbjudet att överskatta sin egen förmåga i Uppsala.
Vi kom till match med en seger i färskt minne och ett självförtroende på väg att stiga men med tunga år bakom oss. Frågan är om inte Sirius var dom som underskattade oss.
Ja, dom tog ledningen nästan omedelbart men det var ärligt talat inte något stiligt framspelat mål. Snarare en olyckligt kurvad boll och en påpassligt placerad målskytt.
Överhuvudtaget lyckades inte Sirius få till det spel dom är vana vid. Två mål fick dom in men det andra precis som det första kom mer som ett resultat av en för oss olycklig styrning. I övrigt lyckades dom ta sig fram ett par gånger men inte riktigt hota. Vår defensiv neutraliserade det mesta, faktiskt ännu mer effektivt än mot Örebro och vår offensiv var snabb och kontrollerad. Vi fick Sirius ur balans.
Det gulsvarta spelet har äntligen blivit vackert att skåda igen. Efter flera år av harvande i leråkern med långbollar och fantasilöst tjongande har vi hittat passningsspelet igen. Vår defensiv börjar högt upp i banan och vid erövringar håller sig medspelare tillgängliga och öppnar upp med löpningar.
Nu finns det naturligtvis plats för förbättringar, att vi släppte in två mål är väl bevis nog för det, men grunden sitter. Seger i andra matchen i rad, första bortasegern för året och fyra mål mot två för andra gången i rad. Dessutom ett spel som större delen av matchen neutraliserar motståndarnas försök att anfalla. Elfsborgs grund har nått till en nivå. Vi behöver bara slipa på det. Vi kan anfalla snabbare, vi kan lära oss att hitta varandra mer effektivt. Vi kan undvika den onödiga dribblingen som leder till bolltapp. Detta och mycket mer kan slipas på och måste slipas på och jag älskar att höra spelare säga att dom kan bättre även efter en tydlig seger. Det finns en hunger och en tro inom Elfsborg som inte har funnits på länge och vi är alla lyckligt lottade som får uppleva det.
Omgång sex av säsongen 2019 är spelad och många omgångar återstår fortfarande men om vi kan fortsätta att spela med den här kontrollen över motståndet vilket det än är då kan vi faktiskt säga något som man knappt vågade tro innan säsongen inleddes. Då kan vi säga att guldet är en verklig möjlighet.
PS
Grattis till Ellegaard som gjorde sin 200: e match för Elfsborg. Nu väntar vi bara på att publiken skall börja våga återkomma till Borås Arena.
PPS
Jag säger det igen. Se till att köpa åtminstone Levi, Cibicki och Gregersen.
