Krönika: HBK - en ovanligt stark nykomling
Fast med ovanligt många frågetecken.
Försnacket inför 2021 är igång och precis som jag själv placerar flera medier HBK i kategorin för "ovanliga nykomlingar" med all den erfarenhet som finns i truppen. Ändå känns det vid en närmare analys också som en trupp med en hel del frågetecken. Så vi börjar väl som jag läste tidningen som barn då, dvs bakifrån!
Malkolm NIlsson Säfqvist och Malte Påhlsson har totalt sett bara 5 allsvenska matcher på meritlistan. Samtliga noterade för förstemålvakt Nilsson som imponerade med få insläppta mål i fjolårets Superetta. Samtidigt tillhör jag dem som inte är helt övertygade om "Malles" storhet och tror att det kan bli upp till bevis nu när han kommer att få betydligt fler skott på sig från allsvenska forwards. En heltaggad Stojan Lukic hade inte känts helt fel som backup och nog borde väl HBK åtminstone hört sig för innan Stojan till slut kom överens med Varberg om en "pendlingsanpassad" fortsättning.
Mittbackspositionen känns så klart hur trygg som helst med "Ante" och Joseph Baffo som det givna förstavalet. Där bakom finns Alexander Berntsson som varit med i Allsvenskan förr dock utan att övertyga helt och med vissa frågetecken för formen pga lite speltid under fjolåret. Edvin Kurtulus är en spelare jag tror mycket på framöver och skulle säkert redan nu klara av allsvenskt spel.
När vi så rör oss ut på ytterbacken känns det genast betydligt svajigare. Rutinerade Viktor Ljung är fortfarande störd av sina skadeproblem och Thomas Boakye är oprövad på allsvensk nivå. Andreas Bengtsson sorterar vi in i samma kategori som årsfränden Berntsson, dvs inte med ett helt övertygande facit i Allsvenskan (2017). Därutöver finns unge Isac Larsson som saknar erfarenhet från seniorfotboll men även Edvin Kurtulus kan agera ytterback.
På centralt mittfält borgar Joel Allansson för god allsvensk klass och är det givna förstavalet. Dusan Djuric har gjort drömmål i Champions League men det är ett tag sedan nu. Faktum är att Djuric spenderat de 5 senaste säsongerna i Superettan och därför kan det så klart finnas frågetecken gällande tempot för den i år 37 bast fyllande playmakern. Lägg därtill en viss skadebenägenhet som oroar - även om det känns som om Simon Bakkioui fått bättre ordning på "Dulle" på sistone. Erik Ahlstrand är lovande men allsvenskt orutinerad och fick betydligt mer speltid under Haglunds första år 2019 då HBK saknade alternativ på ytterkanten. Och med anledning av Jonathan Svedbergs skada är Halmstad sett tlll i numerären nu för få på sitt innermittfält.
På ytterkanterna var det rena klang- och jubel föreställningen 2020 speciellt sett i skenet av säsongen dessförinnan. Men iförd de mer kritiska glojärnen är det ändå inte svårt att finna fjolårets succémän, Emil Tot Wikström och Samuel Kroon, som helt oprövade på den högsta nivån. Och vad gäller rutinerade Simon Lundevall råder också en viss osäkerhet var han står efter ett par magra fotbollsår.
I anfallet gjorde Mikael "Bosse" Boman en succéhöst med 12 strutar under slutspurten. Första halvan av fjolsäsongen gick han dock mållös i ett topplag i Superettan. Frågan är hur detta ska översättas i en allsvensk kontext där Boman, efter mycket skadeproblem i Danmark, knappt spelat fotboll i en högstaliga sedan han lämnade Göteborg 2017. "Crespo"Kamara är en spelare med stor potential men vars ryktbarhet till stor del grundar sig på en kanonhöst i Örebro 2014. Synar man sedan hans siffror i sömmarna framgår att han faktiskt aldrig gjort en hel säsong på fotbollsplanen, oftast på grund av skadeproblem. Däremot är han ganska effektiv sett till producerade mål på antal spelade matcher. Sadat Karim kändes som en halvflopp i Superettan och var vad många trodde på väg bort efter fjolårssäsongen. Men simsalabim och plötsligt var Karim en helt ny forward som även bidrog storligen till laget. Men nu är det Allsvenskan, en nivå där 29-årige Karim aldrig tidigare befunnit sig. Unge Alexander Johansson lär väl, sett till sin knappa speltid i Superettan, inte ha så mycket att hämta en nivå upp?
HBK har ju på senare år etablerat sig som kanske landets främsta rehabklinik för skadeskjutna genom Simon Bakkiouis goda renommé. Det har inneburit att man i flera fall kunnat knyta till sig klasspelare som man kanske inte hade kunnat annars. I fallet Joe Baffo kan detta redan sägas ha fallit väl ut då han kommer från en stark säsong i Superettan. Vad gäller Simon Lundevall och "Crespo" Kamara kommer det ganska snart att visa sig om de kan komma tillbaka i gammalt gott slag men förhoppningsvis är möjligheterna till det ganska goda med tanke på den genuina fotbollskompetens som numera genomsyrar Halmstads BK.
Avsaknaden av allsvensk rutin är ett ämne som kan vara ganska svåranalyserat. Det brukar heta att det är ett stort steg mellan Superettan och Allsvenskan. Å andra sidan har man på senare år sett flera exempel på spelare som gått direkt från Division 1 till att göra det bra i högsta serien så ingenting känns direkt solklart. En viktig faktor här tror jag är att spelarna fortsätter på den uppåtgående utvecklingskurva som många påbörjat under Magnus Haglund. Ett alternativ till att värva mer etablerat kan faktiskt också vara att Pelle Olsson kommer upp med något nytt guldkorn från Ettan. Den drivkraft och ambition som en spelare från en lägre division kan få av att få chansen i en allsvensk klubb ska inte underskattas och kan nog till stora delar kompensera för just bristen på erfarenhet.
HBK:s stora styrka lär ändå bli samspelet och lagandan eller "samhandlingen" som Magnus Haglund gillar att kalla det. Detta resulterade under fjolårshösten i en lagmaskin som kändes i princip spelaroberoende. Och så klart kontinuiteten i att kunna bygga vidare på det man uppnådde ifjol och fortsätta utveckla spelet. En annan styrka måste ju också vara att HBK i Magnus Haglund, Torbjörn Arvidsson och Pelle Olsson har en av Allsvenskans mest rutinerade ledartrojkor.
På sillyfronten har det varit ovanligt lugnt men det ligger ju också helt i linje med Magnus Haglunds strategi att framförallt förlänga med befintliga spelare och bygga på kontinuitet. Men nu måste en innermittfältare in.Kanske också en ytterback beroende på utvecklingen för Viktor Ljung. Och om "Bosse" inte skulle skulle gå mot en helt ny slags vår i år blir det kanske dags att någon gång fram mot sommarfönstret slå en pling till Marcus Antonsson på bänken i Malmö?
Summa summarum av det här då? Jodå, jag tror nog trots allt att HBK som den ovanliga nykomling man är reder ut ett nytt allsvenskt kontrakt. Och det utan att behöva kvala.
