Krönika: Helhetsperspektiv och strategier
I Krigandets konst skrev Sun Tzu att för att man skall kunna lyckas i strid så måste man känna till vissa saker. Man måste känna till underlaget, man måste känna till fienden och man måste känna sig själv. Om en generals kunskaper brister vad gäller någon, flera eller alla dessa punkter kommer hans trupper att lida nederlag.
Dessa punkter är oerhört viktiga för att inte säga avgörande i krig men de kan lika gärna appliceras på fotboll.
Vad gäller underlaget så har det ju visat sig att det spelar en ytterst viktig roll vilken typ av matta som matchen spelas på. Inte minst som bortförklaring vid förluster. Det kan ha en väldig betydelse om det är en leråker eller bara blöt plast. Spelare kan förvisso halka på båda två men det är hur underlaget påverkar bollen som är det viktiga. Är det en
snabb eller långsam plan, finns det pölar någonstans som kommer påverka fart och riktning. När det kommer till att känna fienden, eller motståndarlaget som det mindre krigiskt kan kallas, så är det naturligtvis viktigt att veta vilken sifferkombination som används i laguppställiningen.
Kör de på en stark backlinje eller spelar de mer offensivt? Använder man kortpassningar eller är det några som rensar vägen för snabba löpare? Vilka spelare är det som finns med på plan och vilka finns som inbytningsalternativ? Vad är deras styrkor och svagheter? Är de snabba och kan springa ifrån så måste man försöka anpassa efter det. Är det så att vissa spelare vill visa upp sig och därför blir övermodiga (alltid en risk om spelaren blivit speciellt uppmärksammad av stora klubbar)? När det kommer till att känna sig själv så är det egentligen bara att kopiera det som gäller för motståndarsidan. Sedan är det ju naturligtvis viktigt om man har hemma- eller bortaplan. Allt detta kan förefalla självklart men det gör det inte mindre viktigt. För att kunna vara ett framgångsrikt lag måste man kunna använda sig av olika strategier och dessutom vara villig och ha förmågan att byta strategi inför olika matcher eller till och med mitt under en match. Om den ändringen består i spelarbyte, positionsbyte av spelare eller vad det nu kan vara spelar mindre roll.
Det viktiga ligger i att kunna inse behovet och kunna genomföra förändringen och inte bara hålla fast i den första idén eftersom ”den borde fungera”. Ihärdighet kan förvisso vara en dygd men inte in absurdum. Mot slutet av förra säsongen var det uppenbart att ett strategibyte var det enda rätta, för alla utom möjligen de/den som bestämde strategin. Som ett exempel vill jag ta upp hemmamatchen mot GAIS i omgång tjugofyra. En måstematch, en hemmamatch (!) och en match mot ett lag som vi brukar vinna mot (vilket
förvisso lätt kan leda till underskattning). I egenskap av läktarexpert under matchen i fråga var flera problem uppenbara för mig men jag tänker bara ta upp ett.
Det jag såg var att GAIS placerade en försvarande linje bara några meter in på sin sida av mittlinjen. Detta kan vara ett mycket riskabelt spel eftersom man lämnar så mycket luft
mellan sig och sin målvakt. Men resultatet blev att nästan hela passningsspelet från Elfsborgs sida skedde på den egna planhalvan. Elfsborg kom inte förbi muren. Faktum var att GAIS strategi (plus lite annat omkring naturligtvis) gjorde dem till det starkare laget och bara en genombrytning eller byte av strategi hade kunnat rädda Elfsborg. Ingetdera hände och GAIS vann matchen med 1-3. Inför denna säsong skulle det kanske inte skada med lite studier av Sun Tzu. För även om det inte är krig så finns det stora behov av strategier och alternativa strategier.
