Krönika: I år tror jag på guld
"I år skall vi ta allt vi tidigare gjort bra och göra det bättre."
Jag sitter i min soffa. Det är den 30/3 och det är bara några få dagar kvar tills Allsvenskan har sin premiär. Jag håller på med min uppladdning.
Det är viktigt att göra sig själv medveten om att det snart börjar. Annars är risken att man hamnar i osynk och inte inser lyckan förrän efter dom första matcherna spelats.
Risken måste undanröjas och därför behövs en uppladdning.
En angenäm uppgift i min uppfattning.
Som en del i detta var jag och sambon inne i Borås i lördags och såg större delen av årets spelartrupp. Det är alltid lika roligt att göra det och jag tror att det faktiskt också är lite behjälpligt även i lagets uppladdning.
Hur känner jag inför säsongen?
Ja, en del av vår tidigare styrka har lämnat oss. Johan ”Maratonmannen” Larsson inte minst har ju joggat vidare till nya jaktmarker och det är naturligtvis en svår roll att fylla. Samtidigt tror jag inte att det är omöjligt. Det är ju onekligen så att Larsson drog ett stort lass med sin kämpaglöd under förra året. Många gånger såg vi honom kämpa som nästan den ende gulsvarta på planen med orken i behåll och det i förlängningen leder väldigt lätt till att övriga lagkamrater, antingen medvetet eller omedvetet, förlitar sig på att han ska lösa problemet. Jag har sagt förut att när målvakten är bästa spelaren på planen har inte utespelarna gjort sitt jobb. Om vi fortsätter i samma bana kan vi kanske också påstå att när en ytterback, till och med en så offensiv ytterback som Johan Larsson, vinner den interna skytte- och assistligan, då är det inte fullgoda insatser från övriga spelare. Ingen nämnd ingen speciellt anklagad, det är en kollektiv fråga.
Nu finns Larsson inte kvar i laget och det innebär att övriga spelare får lägga det på sig själva att ta över sin del av ansvaret. Jag tvekar inte för en sekund på att både kapaciteten och viljan finns.
Den enda match jag hittills kunnat se med Elfsborg i år var den mot Örebro som vi tyvärr förlorade. Även om detta naturligtvis var ett dystert resultat och inte på långa vägar det resultat som vi hoppats så kan jag inte se helt negativt på det.
För det första har det utvecklat sig så att när det gäller matcherna mot ÖSK så vinner det lag som har hemmaplan. Det kanske kan förändras redan senare i år men för tillfället är det bara så. Förlusten i Örebro var därför dyster men inte helt oväntad.
Det glädjande var att Elfsborg inledde matchen med energi och tydlig vilja och att vissa spelare stack ut på ett positivt sätt.
Jesper Manns till exempel visade sig vara en enorm tillgång på planen. Framförallt som han inte bara försvarade utan också hjälpte till i anfallet. Där fanns spår av både Johan Larsson och Martin Andersson och det skall uppfattas som ett ypperligt betyg för en så ung spelare. Jag är redan nu säker på att om han får vara skadefri så kommer han att utmärka sig i årets trupp.
Att Anders Svensson har säkra fötter när det kommer till passningar det vet vi alla men mot Örebro var det nästan löjligt säkert för det mesta. Om detta blir hans sista år som aktiv spelare så tror jag att han kommer kunna sluta med flaggan i topp.
Viktor Prodell ska nu när han blivit varm i kläderna få visa varför Elfsborg faktiskt borde köpa honom. Vi vet alla att han kan vara riktigt farlig framför mål, han har ju bland annat sänkt oss när han spelade för Åtvidabergs FF och hans hattrick mot Sirius i Svenska cupen är bra bevis för detta.
Kevin Stuhr Ellegaard som redan bevisat gång efter annan att han är en av dom bästa målvakterna i ligan och har i år en möjlighet att visa sig vara en av dom bästa kaptenerna. Det borde inte bli så svårt med tanke på hans vana att styra backlinjen från tidigare år.
Lasse Nilsson skall nu verkligen vara tillbaka från sin skada vilket inte många trodde skulle vara möjligt. Han har sedan sin återkomst genomgående varit en viktig del av Elfsborgs framgångar och det jag hoppas på är att han skall vara instrumentell i målskörden som vi så desperat behöver.
Många spelare återstår, flera av dom mer eller mindre debutanter och det är lovande inte bara för i år utan för flera år framåt. Etablerade favoriter kommer undan för undan antingen flytta eller gå i pension och det är betryggande att återväxten ser stark ut.
Det jag hoppas på för hela Elfsborg är att den kämpaglöd som Ingesson, Mian och Wettergren hjälptes åt att skapa skall bli ledstjärnan för året. Ingesson finns kvar i hjärtat hos alla oss gulsvarta och han övervakar Elfsborg från sin plats på väggen.
Där det i slutet av förra året fanns en oerhörd sorg finns nu styrka att hämta. Den återvändande managern Magnus Haglund rekommenderades av Ingesson och verkar vara betydligt mer taggad nu än han var när han lämnade och det är bara positivt. I år skall vi ta allt vi tidigare gjort bra och göra det bättre.
Elfsborg är ett mästarlag över hela planen. Vi har energi, vilja och teknik nog för att kunna besegra vem som helst. Men för att faktiskt göra det kan vi inte bara vara bäst på planen, vi måste också göra mål.
Mot Örebro gick det inget vidare med själva målgörandet men ambitionen fanns där och den visades av många. Det kändes inte lika omöjligt som förra året.
Det finns många potentiella målgörare bland dom gulsvarta och min förhoppning är att 2015 skall bli året då vi äntligen börjar göra mål igen.
Så hur känner jag inför säsongen?
Självklart tror jag på guldkant.
