Krönika: I Degerfors växer framtidens ledare fram
Frågan som är värd att ställa är: Vem lärde egentligen vem? Fotboll handlar inte bara om tränare som formar spelare – det är också en ömsesidig process där spelare, klubbkultur och sammanhang formar tränaren
Erik Hamrén och Degerfors IF – Vem lärde egentligen vem?
Erik Hamrén och Degerfors IF. Två namn som för alltid kommer att vara sammanflätade i den svenska fotbollens historia. På 90-talet, i en tid då svensk klubbfotboll fortfarande sökte sin identitet efter VM-sommaren 1994, klev en ung och ambitiös tränare in i Degerfors och lämnade ett avtryck som än idag märks på Stora Valla.
Jag minns en företagslunch på BK Forward för några år sedan då Hamrén höll föreläsning. Han talade med den där tydligheten och övertygelsen som alltid har varit hans signum. Det var samma tydlighet och passion som präglade hans tid i Degerfors IF.
Vem lärde vem?
Erik Hamrén tog över Degerfors IF 1994 efter att tidigare ha tränat bland en rad olika Stockholms klubbar. Det var en klubbar fylld av tradition men också med ett behov av förnyelse. Hamrén kom in med energi, nya idéer och en nästan smittsam optimism. Hans tid präglades av taktisk flexibilitet och en vilja att låta spelare växa både som individer och som fotbollsspelare. Han pratade ofta om helheten – att fotboll inte bara är taktik och teknik, utan också relationer, förtroende och mod.
Under hans ledning lyckades Degerfors etablera sig i Allsvenskan och spelade 1994 en stabil säsong på den högsta nivån. Hamrén var en tränare som inte bara fokuserade på resultat utan också på att bygga en stark och hållbar kultur inom klubben.
Efter sin tid i Degerfors gick Hamrén vidare till AIK, där han var assisterande tränare under Hasse Backe 1995 och sedan huvudtränare 1996–1997. Därefter fortsatte han sin tränarkarriär i Örgryte IS och senare utomlands, vilket cementerade hans namn som en av Sveriges mest framstående fotbollstränare. Under åren 2009-2016 var han förbundskapten då den tidigare Degerfors IF tränaren Sven-Göran Eriksson tackat nej.
Frågan som är värd att ställa är: Vem lärde egentligen vem?
Fotboll handlar inte bara om tränare som formar spelare – det är också en ömsesidig process där spelare, klubbkultur och sammanhang formar tränaren. Hamrén kom till Degerfors med idéer, energi och en tydlig filosofi, men han lämnade också med erfarenheter som formade hans framtida karriär.
Degerfors, med sin stolta historia och sitt unika fotbolls-DNA, lärde säkerligen Hamrén lika mycket som han lärde klubben. Han fick hantera utmaningar som brist på resurser, pressen från en fotbollstokig bruksort och förväntningar som ibland översteg verkligheten. Kanske var det just i Degerfors han insåg vikten av att se individen bakom spelaren, att våga bygga relationer och att anpassa sin ledarstil efter den grupp han hade framför sig.
En ny tid, en ny ledare
Idag står Degerfors IF återigen med en ung, ambitiös och energisk tränare vid rodret. William Lundin, med sin ungdomliga entusiasm och taktiska nyfikenhet, har tagit sig an uppgiften att leda klubben in i framtiden. Han har redan fört tillbaka Degerfors till Allsvenskan på en säsong, där 17 spelare lämnade innan och under säsongen. 13 spelare tillkom. Imponerande.
Precis som Hamrén på 90-talet står Lundin inför utmaningen att balansera tradition med nytänkande, att lyfta laget i motgång och inspirera till framgång. Kanske är det här nästa stora fotbollsledare formas. För i Degerfors är allt möjligt – det vet vi sedan länge. Se bara på Sven-Göran Eriksson, Tord Grip och Sören Cratz mfl.
Och vem vet, William Lundin kanske en dag står vid sidlinjen och leder det svenska landslaget. För i skuggan av träden i kanadaskogen formas inte bara spelare – där växer också ledare fram som vågar tro på något större.
Och i det stora, kanske inte frågan om vem som lärde vem spelar någon större roll. Det är samspelet att lära oss tillsammans som är nyckel för framtidens ledare och lag.
För i Degerfors föds inte bara fotbollsspelare – här växer också framtidens ledare fram
