Krönika: I Kunos spår mot framtida segrar
Att Roar Hansen vill träna Helsingborg är inte så konstigt och Östers sportchef Peter Kuno Johansson har återigen gjort det bästa av situationen. Därför hyllas han i min sista insats för Östers Svenskafans-redaktion.
Min senaste krönika här på SvenskaFans var en villkorslös hyllning till Östers dåvarande tränare Roar Hansen. Trots att hans klubbyte gjort mig besviken och arg kan jag fortfarande försvara vartenda ord i den krönikan. För mig är han en tränare som uträttat stora saker i Öster när vi som bäst behövde det. Jag kommer med glädje minnas hans improviserade segerdanser, hans klockrena analyser och hans sågningar av de egna spelarna i halvtid. Jag kommer minnas den otroliga segersviten vi hade i våras under hans ledning.
Min besvikelse har enbart sin grund i att han inte längre tränar Öster. Självklart hade jag gärna sett Roar krita på ett nytt kontrakt med Öster redan i våras. I den bästa av världar hade jag gärna sett honom som Östertränare de närmaste fem åren och inte som tränare i en konkurrentklubb, som Helsingborg kan sägas vara från och med kommande säsong. Att Roar gärna vill träna Helsingborg har jag full förståelse för. Att en tränare och person som bott och verkat hela sitt liv i nordvästra Skåne ser det som ett drömjobb att träna Helsingborg går inte att ha några invändningar emot. Det vore lika dumt som att ifrågasätta varför Alexander Henningsson och Matteo Blomqvist-Zampi anser att de representerar sin drömklubb. De är uppväxta med en dröm om att spela i Öster och njuter säkert varje gång de får dra på sig den rödblåa dressen. Jag hade samma dröm när jag spelade fotboll som yngre. Ja, om sanningen ska fram så drömmer jag nog fortfarande om det, även om verkligheten har hunnit ikapp en aning.
Min slutsats är alltså att Roar Hansen har en stark vilja att träna Helsingborg och att denna vilja är fullt förståelig. Han kommer säkert minnas sina två år som tränare i Öster med stor glädje och vi supportrar har anledning att känna likadant. För sportchef Peter Kuno Johansson innebar detta att han var tvungen att hitta en ny tränare till Öster. Det går inte att ha en tränare som vill vara någon annanstans.
Fyra namn figurerade bland ryktena; VM94-hjälten Jonas Thern, Växjöbördige Jörgen ”Divan” Petersson, tidigare Östertränaren Hasse Backe och en ölänning vid namn Andreas Thomsson. Samtliga såg ut som bra alternativ i mina ögon. Jonas Thern, som genom sitt arbete i IFK Värnamo gjort sig känd som en talangutvecklare av rang, kändes som det mest spännande alternativet. Hasse Backe gjorde att munnen vattnades på mig av rent nostalgiska skäl, han lyckades väldigt bra med Öster under 90-talet. ”Divan” ändes som ett mer realistiskt val och visade nyligen klass genom att rädda kvar Värnamo i Superettan så sent som i höstas. Thomsson då? Tja, en före detta KFF:are som nu var oönskad i Åtvidaberg. Det kändes inte som det mest klockrena valet, senaste årens framgångar i Åtvid till trots.
Men Kunos uppgift är inte att välja den mest spännande tränaren. Han ska inte välja en tränare som tilltalar mina smaklökar. Han ska välja den tränare som har bäst chans att på kort sikt se till att Öster håller sig kvar i Allsvenskan och på lång sikt etablerar laget samma serie. Med det i tanken känns det som att Kuno återigen har gjort rätt val (om han nu fick välja). Thomsson förde Åtvid till en åttonde plats i årets Allsvenska. Han var med och förde upp laget och såg till att de stannade kvar i högsta serien. Det är precis vad vi hoppas att Öster ska lyckas med under 2013.
Så jag vill avsluta denna krönika, och min tid som skribent på Östers Svenskafansredaktion, med en hyllning till arkitekten bakom Östers senaste framgångar. Min respekt och tilltro till Kuno grundlades för snart fem år sedan. Öster hade trillat ur Superettan efter en miserabel säsong och Kuno var klar som tränare för lokalrivalen IFK Värnamo. Han hade kontaktat och kontrakterat en ung spelare, Linus Malmborg, som Öster gärna ville behålla. Östersupportar och även jag var upprörda över det faktum att Kuno snodde spelare från klubben som han faktiskt fortfarande var verksam i och som han på olika sätt arbetat med under flera års tid.
Istället för att gömma sig i tystanden eller försvara sig inför någon trött lokaltidningsjournalist i Värnamo gjorde Kuno det enda rätta. Han skrev ett öppet brev till East Front och förklarade hur det hela egentligen hade gått till. Malmborg hade tackat nej till Östers kontraktsförslag och först när det stod klart att spelaren inte ville vara kvar i Öster hade Kuno sett till att han hamnade i Värnamo istället. Brevet är fortfarande läsvärt, dels med tanke på att Linus Malmborg spelade allsvenskt i Gefle under 2012 och dels med tanke på det engagemang Kuno visade då, och fortfarande visar idag. Det finns att beskåda på East Fronts hemsida, som för övrigt är en mycket bättre sida än Östers officiella.
Kuno, tack för ditt engagemang och din förmåga att ta vettiga beslut. Tack för att du trots enerverande journalistfrågor om Roars framtid hela tiden höll en bra dialog med media, till skillnad från din motsvarighet i Helsingborg. Tack för allt du gjort och allt du kommer att göra för Östers IF!
