Krönika: I kväll ser vi ljuset i tunneln
Dagens match är inte en i mängden. Den är något alldeles extra. Svensk fotboll är äntligen tillbaka, så som vi alla är vana vid. Eller i alla fall så som vi minns den.
Den 22 februari 2020. 499 dagar sedan. En hemmamatch i svenska cupen mot Dalkurd. Det är senaste gången jag fick njuta av att se Djurgården live på Tele2 Arena. 499 dagar. Kan ni tänka er?
Då fanns det en optimism bland oss supportrar. Klubbens tolfte SM-guld hade bärgats bara några månader tidigare. 30 minuter in i matchen var ställningen 3-0 och det sjöngs om nya SM-guld på läktarplats. Känslan var att inget kunde stoppa oss. Det var åtminstone vad vi trodde där och då.
Fyra dagar senare bekräftades Sveriges andra fall av covid-19.
Nyheten om ett nytt virus, ursprungligen från Kina, spred sig som en löpeld världen över. Ingen kunde förutspå den spridning det skulle få och de konsekvenser det skulle medföra. Skolor stängdes, personal permitterades, människor tvingades arbeta hemifrån och den svenska fotbollen pausades. Det skulle dröja till mitten av juni innan Allsvenskan åter var igång. Men det fick ske på ett villkor: Inför tomma läktare. Klubbarna hade inte mycket till val. Fotbollen var tvungen att kicka igång för att maskineriet och ekonomin skulle orka hålla huvudet ovanför ytan.
Spökmatcher
Det hann bara gå fem minuter av premiärmatchen innan man förstod att den Allsvenska fotbollen 2020 skulle bli en mental prövning. Intensiteten fanns inte där och viljan att gå in hundraprocentigt i alla närkamper saknades. Matcherna fick tidigt namnet “spökmatcher”. Vissa dagar frågade jag mig själv: Varför bryr jag mig om att titta på dessa matcher? Jag kom genast fram till det enkla svaret: För att jag älskar Djurgården.
Supporterskapet är så mycket mer än att bara se elva spelare bära den blårandiga tröjan. Det är vägen till och från arenan. Det är mötena med nya människor. Det är sångerna från klacken, träbänkarna på Stockholms stadion och trycket inne på Tele2. Genom åren har matcher slutat hur som helst. Inför match har det aldrig gått att förutse med vilken känsla vi supportrar skulle lämna arenan. Ena dagen har vi känt glädje, andra dagen besvikelse. Något som däremot varit sig likt är stödet från djurgårdsfamiljen. Stödet har bestått och växer sig starkare för varje dag som går.
Dagsformen för Djurgården är svårbedömd. Innan man gick på sommarledighet befann man sig i en tidig toppstrid. En andraplats med endast en förlust och minst antal insläppta mål i hela Allsvenskan är ett imponerande facit. Men det är då och nu är nu. Sedan dess har det gått mer än en månad och träningsmatcherna inför omstarten har inte imponerat.
I kväll kliver Djurgården in på Tele2 Arena. Det kanske inte låter så speciellt. Men den 5 juli 2021 kommer för evigt vara en speciell dag för alla djurgårdare. Efter 499 dagar är jag och många andra äntligen tillbaka. Hur det än går kommer vi alltid ha vårt kära Djurgården.
I kväll ser vi ljuset i tunneln.
