Krönika: IF Elfsborg - 9 sorger och 8 bedrövelser..
Inte sedan sommaren 2007 har HBK slagit Elfsborg i Allsvenskan. Dags imorgon?
IF Elfsborg. En gång i tiden en ganska behaglig upplevelse. 3-0 i oktobersolen på väg mot SM-guldet –97. Och inte minst: bärgat SM-guld på Ryavallen hösten 2000. Minns att Håkan Svensson tog en straff i första halvlek. Jag flög upp från stolen, skrek, såg mig över axeln och märkte att jag var den ende som höll på HBK på hela långsidan. Ridå. Sen krutade Tommy Jönsson in en straff i nättaket och Henrik Bertilsson knäade in ett inlägg från Fredrik Gustafsson (eller var det tvärtom?). Hela världen var vår och HBK skulle dominera svensk fotboll för resten av 00-talet! Not.
Istället blev Elfsborg pionjärerna i ”arena-racet” inom svensk fotboll med sin Borås Arena som stod klar 2005. Laget har sedan dess stabilt tillhört toppskiktet av Allsvenskan och även tagit två SM-guld. Året innan (2004) var senaste gången som Halmstad hade ett lag som på allvar kunde utmana i toppen. Ombytta roller med andra ord. Elfsborg tog rollen som ”landsortslaget som kunde utmana storstadsklubbarna”. En roll som fortsatt kunde varit HBK:s om fler i Halmstad insett värdet i att ha ett framgångsrikt fotbollslag som sätter staden på kartan.
Och Elfsborg har på senare år blivit ett riktigt spöke för HBK. Inte sedan sommaren 2007 – när Dusan Djuric fortfarande sprang runt i Halmstad och undrade varför han aldrig blev proffs – har HBK lyckats slå Elfsborg i Allsvenskan. Nio raka matcher utan vinst är siffran uppe i nu. Åtta raka förluster! Och det har inte varit vilka förluster som helst heller. Rena kölhalningar har klubben åkt på. För några år sedan slutade t ex matchen på Borås Arena 0-6. Och mardrömsåret 2011 gjorde HBK en av de bästa halvlekar jag någonsin sett klubben göra när man – efter att ha blivit utspelade efter noter i första halvlek – hämtade upp 0-2 i paus till 2-2. För att sedan åka på en straff och förlora fem minuter före slutet. Så klart.
Sedan kom Elfsborg till Örjans vall och var sugna på lite trädgårdsarbete. Det blir väl så när man inte har någon riktig gräsmatta själva att klippa? Halmstad gjorde på nytt en heroisk match. Viktor Ljung såg ut som Roland Nilsson på högerbacken och Thydell stred som Stefan Schwarz på Wembley -99. Men domaren hade denna dag bestämt sig för att sätta världsrekord i övertidsminuter och David Elm kunde bakåt-lobb-nicka in bollen över Karl-Johan Johnsson i den 97.e (!) minuten. Snacka om att sparka på någon som redan låg.
Och om det är någon match jag vill att HBK vinner den här säsongen så är det den imorgon! Jag vill ha REVANSCH på Elfsborg och sätta punkt för en lång, trist svit! Och är det någon gång som Halmstad har chansen så är det nog nu. HBK har med sig positiv energi från Malmömatchen, är riktigt taggade inför hemma-comebacken i Allsvenskan och publiken verkar strömma till. Samtidigt är kanske Elfsborg inte helt i balans efter poängtappet i hemmapremiären.
Dessutom: förra säsongen hade laget svårt när fotbollen spelades som den bör och som den även spelas på Örjan, d v s på riktigt gräs. Har Lennartsson handjagaren med sig imorgon?
