Krönika: Igor måste tillbaka!
Det var muntrare miner i mars.

Krönika: Igor måste tillbaka!

Och solen fortsätter gå upp i öster.

Allting är som vanligt. Solen går fortfarande upp i öster. Infallsvinkeln inför onsdagens drabbning var väl ett sådant där fåfängt infall jag får ibland, att även jag ska försöka vara lite positiv som omväxling. Så naivt av mig. En övertygande insats mot ett omotiverat (?) Trelleborg betydde inte att den ljusnande HBK-framtid plötsligt skulle vara vår.

Men HP:s Wikström är trots allt övertygad om att Magnus Haglund på sikt kommer att göra HBK till en allsvensk kandidat då ”högstanivån redan är så hög att den håller toppklass”. Själv är jag inte lika säker. Dels funderar jag på om högstanivån verkligen är så hög om man för varje enskild match även väger in förutsättningar som motståndarens slagstyrka och motivation m m. Och kan det möjligen vara så att Magnus Haglunds karriär är på väg åt samma håll som för flera av lagets veteraner?

Så tre år till med Haglund? Nej, Igor måste tillbaka!

Nja, kanske inte ändå. Däremot tycker jag att signaturen ”Igor måste bort” ställde relevanta frågor om ungdomsakademin på forumet. För om akademins syfte är att få fram spelare till klubbens representationslag. Och klubbens målsättning i förlängningen är allsvenskt spel. Kan då ungdomsakademin sägas fylla sitt syfte när merparten av spelarna som flyttas upp inte är i närheten av att konkurrera om en startplats i ett lag på Superettans nedre halva? När spelare som flyttades upp i A-laget för 4-5 år sedan idag är OK spelare i denna serie, men ärligt talat inte så mycket mer?

Visst, vi kan klicka i boxen för ”social verksamhet” och ungdomsfostran vilket säkert är jätteviktigt och bra. Och varje år får vi fram någon talang som håller för - och oftast vandrar vidare till - en högre nivå. Sead, Isak P, ”Gabbe” och nu, fast än så länge kvar, Rasmus Wiedesheim-Paul. Men däremellan? De habila elitspelarna som, kryddat med några enstaka spetsvärvningar, ska utgöra stommen för ett allsvenskt avancemang på sikt, var är de? Mestadels på bänken, ditförpassade av oldboysen i veteranligan.

Häromveckan var jag och kollade HBK U17 mot Helsingborg och det var riktigt trevligt att se. Fartfylld fotboll med Johan Gudmundsson på ena kanten och kanske framför allt han nr 7 (namn?) på den andra. Jag skulle också kunna drista mig till att säga att framtiden ser ljus ut om jag inte visste bättre. Om det där steget från ungdoms- till seniornivå, vad är det som klickar där? Vi kan fortsätta snacka om vår 5-stjärniga akademi (vad är egentligen kriterierna?) men innerst inne vet vi alla att det är A-laget som gäller. Det är resultat på seniornivån vi vill se.

Jag tror man måste höja ribban, kraven. För ett litet tag sedan talade jag med en f d elitspelare som sa att Sead Haksabanovic var ”senior” i sitt spel och beslutsfattande redan som 14-15 åring. Man kan inte vara talang hur länge som helst. Är du typ 20 år och inte är nära en startplats i Superettan, då är det kanske tack och hej som gäller. Men det behöver ju inte betyda att elitkarriären är över. Man kan göra en ”Robin Book” och gå från Utsikten till Varbergs BoIS och till allsvenska Örebro på mindre än 1 år. Som ur ett Halmstadperspektiv då blir att någon gång välkomnas tillbaka till Klubben. Men som elitförening med allsvenska ambitioner kan inte Halmstads Bollklubb bli en uppsamlingsplats för unga spelare som stagnerat i sin utveckling.   

Håkan Ericssonboisabagen@gmail.comBoisabagen2019-09-26 17:45:00
Author

Fler artiklar om Halmstads BK