Krönika: IS Halmia 2013: Fågel, fisk eller mittemellan?
Pondus är det samlade intrycket översatt i ett ord som jag tar med mig från måndagens toppmöte mellan Halmia och Oddevold. Hade hemmalaget visat samma pondus i premiären mot Trelleborgs FF är jag säker på att det inneburit tre poäng istället för noll, hur hypotetiskt resonemanget än må vara. Det är mindre än två månader sedan och i princip samma lag men samtidigt skiljer det ljusår.
I premiären med bortåt kvarten spelad kände jag hur hjärtat nästan började slå dubbelslag då jag insåg att IS Halmia faktiskt stod upp väl mot självaste TFF, femma i Allsvenskan bara ett par år tidigare. Det kommer inte sluta 0-6 eller ens 0-4, det kan till och med bli poäng! På något sätt kändes det även som om spelarna hade samma känsla och det blev lite ivrigt och otåligt och slutade i en helt okej premiär med 0-2 mot ett topptippat TFF.
I måndags, tio omgångar senare vid ungefär samma tidpunkt i matchen tänkte jag spontant hur i hela fridens namn ska Halmia kunna undvika att vinna ikväll? Man hade inte varit sylvassa men samtidigt knappt lånat ut bollen till motståndaren. Hade stormen Gudrun dragit in är jag övertygad om att laget spelat vidare som att inget hade hänt, undantaget att man möjligen hade tryckt till lite extra i passningarna. Lugnt, metodiskt och med ett rättmätigt självförtroende rullades det boll med en självklarhet som inte fanns där för två månader sedan.
Detta var kvällen då frågetecken skulle rätas ut, hur starka är egentligen detta Halmia? Ett skadedrabbat motståndarlag till trots så vågar jag ändå påstå mycket starka. Och jag får väl erkänna att riktigt så vattentätt som jag upplevde matchen med kvarten spelad blev det inte heller utan Oddevold tilläts skapa några lägen i slutet av första halvlek, inklusive en situation där jag inte blivit helt förvånad om domaren hade blåst straff. Att det sedan blev lite smånervöst i slutsekunderna bortser vi helst från och konstaterar istället att sett över 90 minuter är det en välförtjänt vinst för ISH. Att en nykomling kan äga mitten så fullständigt mot ett lag som Oddevold imponerar massivt på mig. Benämningarna gris och svin används ibland i nedsättande syfte, undantaget inom fotbollens värld vars vokabulär generellt inte sällan är av motsatt betydelse; i vilket annat sammanhang är termer som irrationell och oförutsägbar positivt laddade? Eller att någon är ett riktigt svin/gris? Halmia har numera inte bara ett utan två riktiga svin på mitten och dessa är en fröjd att skåda i sitt bökande, såväl offensivt som defensivt. Inte en sekunds arbetsro för motståndarna och i måndags var det till slut omöjligt att hålla räkningen på antal bollar som Taube/Crona vann, inte minst i det defensiva jobbet. Emellanåt viss passivitet hos motståndarna som mer stod och drällde, men jobbet ska ändå göras och som det gjordes.
Oddevolds nolla i förlustkolumnen är alltså spräckt och trots vetskapen om riskerna med att ta ut saker i förskott så stryker jag ändå alternativet fisk i rubriken, detta Halmia är alldeles för bra för att rasa samman. Huruvida det blir fågel eller mittemellan tänker jag däremot inte spekulera i mer än att man kan förlora ett par matcher i rad och fortfarande vara fågel.
Rent idrottspsykologiskt följer nu två mardrömsmatcher, men jag tror och hoppas att laget är mentalt förberett. Det kan ju trots allt vara lätt hänt att viss grad av underskattning infinner sig mot bakgrund av den senare tidens resultat och nu väntar jumbon, dem är väl bara att köra över? Och därefter LB07 med en defensiv som är ungefär lika het som Nils-Eric Johanssons 90-talsfrisyr, kan det bli annat än vinst? Men som sagt, jag tror och hoppas att det inte är tal om att det brister i inställningen.
Apropå bristande inställning så har jag en TFFare i min bekantskapskrets och han genomlider en hyfsat brutal tillvaro rent psykiskt just nu. Mot Lund senast var det dock inte inställningen som brast, men enligt honom var så fallet hela förra säsongen. Ett fotbollsmässigt kunnande att tillhöra toppen i Superettan men samtidigt en total avsaknad av fighting spirit som resulterade i degradering. Nu har man förvisso ett i princip nytt lag, men det är fortfarande främst inställningen som brister menar han. Om det är någon psykologisk mekanism för att hålla sina förväntningar nere må vara osagt, men han hävdar att TFF bör vara nöjda om dom slutar topp-5 i denna serie och det var något han klargjorde redan för några omgångar sedan.
Desto lättare är det att vara Halmian i dessa tider. Inte alls så att jag har gått runt och varit sänkt i ett par decennier på grund av uteblivna sportsliga framgångar, men vad man upplever nu är något av det märkligare jag känt. Jag är inte ens säker på att jag är i kontakt med marken där jag glider runt i ett konstant lyckorus. Kan man bli hög av Halmia? Mina erfarenheter av berusningsmedel inskränker sig till alkohol och detta är ju något helt annat. Att jämföra denna känsla med vad man uppnår av x antal öl vore direkt oförskämt. Att man därtill slipper springa på toaletten konstant får ses som en ren bonus.
Jag ska inte fördjupa mig ytterligare i dessa begrepp mer än attbe en stilla bön till någon okänd högre makt att snälla, låt denna känsla bestå. Håller jag på att bli kristen också?
Svar ja. In Halmia we trust.
