Krönika: It´s not about Leo Messi, not at all
Både 2016 och i år är trots allt HBK ett topplag i Superettan, så vad fan är egentligen mitt problem?
Tittar på intervjun med Malkolm Nilsson och Jesper Westerberg på HBK-TV. Kampanjen #SlutsåltÖrjans fortgår och ska upp till bevis nästa vecka när Degerfors kommer på besök. Man kommer in på diskussionen om att HBK på senare år stundtals fått kritik för sitt spel och JW menar något i stil med att ”ja, man kan kanske inte förvänta sig att få se fotboll i klass med Leo Messi när man kommer till Örjans vall men vi har Gabbe”.
But it´s not about Leo Messi, not at all.
Jag förväntar mig absolut inte klacksparkar och snurrfinter när jag ser HBK spela men det jag lite oftare skulle vilja se är ett tydligare grundspel, en spelidé, att man klarar av att spela sig fram till målchanser istället för att slå långbollar på chans. I intervjun framgår också att det ofta blir en viss typ av (läs: avsaknad av) spel i Superettan, en förklaring jag inte köper. Myten om att Superettan skulle vara en så tuff och hård serie där det bara gäller att sparka, spring och kämpa, kämpa, kämpa är naturligtvis överdriven. Även om det säkert kan ligga något i det så är kvalitetsskillnaden jämfört med Allsvenskan ändå avsevärd. Och därför är ett mer försvarsinriktat spel med en större anpassning till motståndaren mer accepterad i landets högsta serie för ett lag som HBK. I Superettan ska man däremot kunna föra matcherna i större utsträckning vilket man också lyckas med ibland.
För en dryg månad sedan gjorde Klubben sin kanske bästa match för säsongen när man vände mot AFC Eskilstuna hemma och därefter gick Jesper Westerberg ut och ”svingade” mot Halmstadpubliken och menade att man sviker sitt lag. Ett något förhastat utspel skulle det visa sig. För efter det avslutade HBK vårsäsongen med två mindre bra insatser för att sedan bli överkörda av Crystal Palace och vara mediokra mot Varbergs BoIS. En kanske något mera oönskad Westerbergeffekt?
Problematiken är knappast ny, för är det något jag t ex själv stött och blött under de senaste åren så är det just den spelmässiga biten. 2014 hände något när giftermålet mellan Jens Gustafsson och Reine Almqvist blev ett lyckligt men kortvarigt äktenskap och HBK spelade den kanske bästa fotbollen sedan säg, 2004? Men för det mesta har ett bra grundspel lyst med sin frånvaro.
Men det som talar emot resonemanget är naturligtvis RESULTATEN, åtminstone på S1-nivå. Både 2016 och i år är trots allt HBK ett topplag i Superettan, så vad fan är egentligen mitt problem? Jo, det är att just resultaten visar på att HBK kvalitetsmässigt har en av de bästa trupperna och därför borde kunna prestera bättre spelmässigt. Så det allting egentligen landar i är att det är en tränarfråga? Ja jag vet inte, men faktum är att just det där med att sätta ett tydligt grundspel verkar osedvanligt svårt i just Halmstad.
Men så länge det ändå alltid slutar med att HBK studsar tillbaka upp till finrummet är det kanske, skitsamma?
