Krönika: Ja, det där gick ju väldigt bra
Det vi gjorde var att fullborda utklassningen som inleddes i Borås.
Lite drygt 10 mil söder om District Sport Complex i Orhei ligger en stad som har en viss betydelse i den svenska historien. En specifik strid mellan en sorts gäster som vägrar att ge sig av och värdar som tröttnat på att ha kostsamma iglar hos sig. Det är känt i Sverige som Kalabaliken i Bender och det gick inte helt dom svenska representanternas väg.
308 år senare, och i betydligt vänligare sammanhang, var det igår dags för Elfsborg spika sin väg genom kvalet till Europa Conference League. En ”strid” som genomfördes helt utan den kalabalik som Karl XII ställde till med. Faktiskt till och med utan den aggression som drabbade det första mötet och resulterade i att ett antal kort delades ut, däribland tre röda.
Detta kan ha att göra med att hemmalaget redan efter första matchen kände sig besegrade. 4-0 är i vanliga fall ett svårt underläge att kämpa sig upp ifrån och lägg där till att Milsami var helt underlägsna och utspelade i Borås och man kan förstå att hemmalaget möjligen kan ha gått ut på planen med målet att spela av matchen snarare än att vinna den.
Nu kan man inte påstå att dom bara lade sig ner för att dö, Milsami gjorde sitt bästa för att åtminstone skaffa sig några tröstmål att kunna bygga vidare på men Elfsborg var skickliga och undvek att bli arroganta vilket hade varit ett misstag som kunde ha kostat oss onödiga mål.
Det vi istället gjorde var att fullborda utklassningen som inleddes i Borås.
I sommarvärme med blixtar, åska och ösregn gick Elfsborg ut på planen och fem minuter senare, efter att bara minuterna tidigare slarvat bort ett läge, satte Marokhy Ndione 0-1 med assist av Holst. Glädjande för målet, för Holst fortsatta förmåga att hitta lägen och passningar och för att Ndione fick betalt för sitt kämpande på planen.
Tre minuter senare utnyttjade Per ”Frickadona” Frick ett misstag från målvakten och 0-2 var ett faktum och när regn övergick till Hagel i Moldavien gick Elfsborg mot en mer än överlägsen seger. Alm fick en assist när Ndione satte 0-3 och Rönning som inte haft särskilt mycket att göra var trots det med när Milsami fick en av sina få chanser i matchen. Vi hade kontroll.
Vid andra halvleks start dundrade ovädret över och runt arenan men det tycktes inte störa spelarna eller publiken, främst kanske för att majoriteten av publiken enligt rapport redan lämnat matchen när Ndione satte 0-3.
För Elfsborg var det bara att köra vidare och med en inbytt och därmed sänkt snittålder på planen dundrade vi på. Jack Cooper Love fick sätta 0-4 med assist av Ndione. Och bara tio minuter senare spelade McVey fram till Ndione som med sitt första hattrick satte slutresultatet i matchen till 0-5.
Det är underbart att se Elfsborg spela med det här självförtroendet. Och att se laget spela som en enhet. Ja, visst vi missade en del chanser men inte fler än vad som är normalt acceptabelt. Vi har nu spelat sju raka matcher utan förlust och av dessa sju så har vi vunnit sex. Det är ett resultat som man inte kan förneka och det är så underbart att få uppleva det.
Milsami Orhei är väl knappast den svåraste motståndare vi mött och en belackare skulle säkert vilja påpeka detta men vi skall minnas att Elfsborg tidigare har haft väldigt svårt för att möta motståndare som på pappret är svagare. Ett onödigt ok som kostat oss ett antal poäng genom åren. Nu tycks vi lyckligtvis ha skakat av oss denna dumhet och ersatt arrogansen med målmedvetenhet och arbetsvilja. Och det ger resultat. 9-0 över två matcher kan väl knappast kallas något annat än en utklassning.
