Krönika: kafferep - melodin för ett lindansarlag?
Noll. Nada. Eller minus om man så vill. Precis som förra året blev resultatet av ”sommarfönstret” att bottenkrigande Halmstad tappade spelare.
Innan sommaren hette det att HBK behövde förstärka med 2-3 spelare. Under sommaren har vi sedan hela tiden fått höra att ”vi jobbar intensivt på att förstärka truppen”. Och nu alldeles på slutet sa man istället att ”vi är beredda att agera om någon försvinner”. Hur trovärdigt låter det? Vad var egentligen planen, HBK? Fanns det någon? Man kan inte låta bli att undra om snacket om nyförvärv bara var ett spel för galleriet!? Så sent som i måndags sades att OM Gudjon Baldvinsson försvinner så är det bara att trycka på knappen så kommer Luis Solignac att landa som ett brev på posten! Senare under dagen gick att läsa ett uttalande från IFK Mariehamn som förkunnade att Solignac inte alls är tillgänglig eftersom deras andre forward blivit skadad. De visste tydligen de flesta, utom HBK då som hade honom som esset in sin ”masterplan”.
Och som vanligt fick vi höra snacket om ekonomin som inte räcker till. Trots att fler spelare lämnat än vad som tagits in det senaste året. Trots att de som värvats är Bosman. Trots man haft råd att förstärka ”kansliet”. Bottenkonkurrenterna har lyckats värva allihop (utom BP) medan HBK gjorde sig av med den ende defensiva mittfältare man hade. Jag trodde i min enfald att det var för att ge plats till någon annan av samma sort fast av annan kaliber. Visst, man kan tycka att ”jamen Thydell var ju ändå inte nära startelvan”. Nej, förvisso, men truppen har ändå tunnats ut och man blir mer känslig för skador. Och för den delen: vad spelare som tidigare varit utanför startelvan kan uträtta när de väl fått chansen har vi blivit varse de senaste matcherna!
Några förlängda kontrakt (av alla utgående) syns heller inte till. Och nu är det fritt fram för alla vars kontrakt går ut vid årsskiftet att förhandla med andra klubbar. Vad händer, HBK?? När jag t ex sett Oliver Silverholt de senaste matcherna (på sin rätta position) har jag bara blivit än mer övertygad om vad jag förra året anade – att här har vi en bolltrygg kille att bygga vårt mittfält kring. Men är nu också han på väg att ”slarvas bort” genom sparsamt med speltid och uteblivna kontraktsdiskussioner? På Twitter slängde jag ut frågan om styrelsen mest sitter och fikar om dagarna och fick det vitsiga svaret att ”kafferep kanske är melodin för ett lindansarlag?” Hur som helst verkar man ha oerhört svårt att knyta ihop säcken och ro några "dealar" i hamn.
I frustration över alla spelare som nobbar Halmstad skrev jag nyligen att HBK skulle ge fotbollsetablissemanget långfingret, att man kan greja det här ändå genom att släppa fram de unga talangerna. Och visst så är känslan JUST NU. Tre raka vinster har gjort att positivismen kring Halmstads BK flödar mer än vad den gjort på ett halvt decennium. Men vad händer om vi åker på två raka käftsmällar de två kommande matcherna och är nere i dyn igen? Då står vi där utan nyförvärv och en Gudjon Baldvinsson som förmodligen är djävulskt taggad när han redan har klart med FC Nordsjälland till nästa säsong! Då säger vi kanske att de tre raka segrarna innan fönstret slog igen var det värsta som kunde hända. Något som gav en falsk känsla av trygghet att ”det här skulle ordna sig ändå” och gav styrelsen chansen att spara på kulorna även denna gång. Så ”Fidde” Andersson garvar hela vägen bort till kamreren när han kan visa upp ännu en insparad lönekostnad. Men Halmstad kan också spela ett högt spel där en allsvensk plats ligger i den andra vågskålen. Och vad man än säger så kan säkert Baldvinsson (eller någon annan) fortfarande försvinna om HBK får ett tillräckligt bra bud.
Men du, det fixar sig alltid. Du, det löser sig nog! Och gör det inte det så har vi ju alltid Sundsvall att kvala mot i november.
