Krönika: Kan historien återupprepa sig?
Efter att IFK vände och vann på ett minst sagt känsloväckande sätt vaknade minnen från guldsäsongen 2015.
90:e minuten. Underläge 0-1. Matchen kändes förlorad. Guldstriden kändes förlorad. IFK Norrköping var för stunden tio poäng efter förstaplacerade AIK. Sedan hände det.
Efter att ha imponerat men tappat poäng mot Sundsvall och Hammarby, samt därefter vunnit trots knackig insats mot Elfsborg, fanns förhoppningar om att det skulle lossna hemma mot Göteborg på måndagen.
Så blev det inte riktigt.
Svag insats och tungt baklängesmål
Göteborg gjorde en bra match. De hade en imponerande seger mot Östersund med sig i ryggen. Bra kortpassningsspel, stabil defensiv och en het Kharaishvili gjorde det svårt för Peking. Samtidigt var inte Peking tillräckligt bra. Orörligt anfallsspel, för mycket misstag, dåligt initiativtagande och inte tillräckligt bra kombinationsspel på offensiv planhalva.
Peking blev förvisso bättre och bättre under slutet av första halvlek och de inledde andra halvlek energiskt och bra, men sedan sjönk de tillbaka i sin måndagsdvala. Bortalaget höll i bollen, skapade ett par farligheter och var bra på att försvara sig mot Norrköpings anfallsförsök. Hemmaspelarna såg frustrerade och trötta ut. Så kom smällen. I 75:e minuten dömde domaren straff till IFK Göteborg. Ett omdiskuterat domslut som efter en förklaring av domare Panzic efter matchen kändes mer rimlig. Hur som helst, Isak Pettersson räddade straffen, men släppte in returen och Peking låg under med 1-0.
Oerhört tungt. Blåvitts defensiv var tät och defensiv. Inte för att den verkade behövas särskilt mycket. De rullade mest runt bollen och ett uppgivet Norrköping jagade lite halvhjärtat. Tankarna snurrade. Varför låter vi Allsvenskans tionde bästa lag spela av matchen så pass enkelt? Är det idag guldchansen försvinner? Varför byter inte Jensa in Sigurdsson? Hur kan vi nöja oss med att flytta upp Kasper Larsen och slå långbollar?
Helsingborgssegern 2015
För tre år och tre dagar sedan, i omgång 21 av Allsvenskan 2015 spelade IFK Norrköping en match som gav förhoppningar om guld. De gästades av Helsingborg hemma på Parken. Planenligt tog IFK ledningen i första halvlek, men HIF vände till 2-1 i andra. Det var ett väldigt tungt läge. I 81:a minuten kvitterade Daniel Sjölund och i 95:e minuten, när domaren kollade på klockan och tänkte lägga pipan i mun, gjorde Andreas Johansson 3-2.
Lyckan, glädjen och firandet efter den där vändningen mot Helsingborg var obeskrivligt. IFK-supportrarna var som barn på julafton. Efter den matchen började man på allvar se Peking som en guldkandidat och Ante Johansson började redan då planera för att lyfta Lennart Johanssons pokal tillsammans med Janne Andersson.
”Kunde inte sluta jubla”
Idag hände det igen. Samma domare, samma veckodag, nästan samma datum, samma matchminut. IFK Norrköping gjorde 1-1 på straff i 91:a minuten. Men de nöjde sig inte med en poäng. Mittbacken Kasper Larsen var fortsatt uppflyttad som anfallare för att forcera in ett mål. Och i 95:e minuten gjorde han det. Gudmundur Thorarinsson slog in bollen till Kalle Holmberg i mitten och den stora chansen dök upp trots allt, men Kalle nickade rakt på målvakten. Det spelade ingen roll. Kasper Larsson visade näsa för mål och tryckte in 2-1. Parken exploderade. Jens Gustafsson hoppade och skrek av glädje. Spelarna kunde inte sluta jubla.
Nu är frågan: Kan historien från 2015 återupprepa sig igen?
