Krönika: Klantförlust
AIK tog sin första seger någonsin på Borås Arena. Varför och finns det något positivt att säga om det?
Hemmapremiär mot AIK och laddningen var på topp. Biljetter till ståplatsläktaren var införskaffade och jag och min far såg fram mot att äntligen få vara tillbaka på Borås Arena. Så blev det inte. Drabbad av den mest segdragna förkylningen jag någonsin varit med om satt jag nerbäddad i soffan hemma och tittade på matchen medan min far och min systerdotter såg till att biljetterna inte gick till spillo. Jag kan inte påstå att jag inte var missnöjd med att inte kunna gå men det fanns inte mycket att göra och hur som helst var det ändå två gulsvarta supportrar på plats istället för bara en så Elfsborg fick familjens stöd ändå.
Dessvärre kunde inte Elfsborg visa upp sin vanliga stil och matchen blev i slutändan en besvikelse.
För det första ställdes Elfsborg upp med en ensam anfallare på topp. Detta i sig behöver inte innebära att vi kommer sakna offensiva spelare eftersom våra ytterbackar alltid har en starkt offensiv roll och större delen av mittfältet också gärna drar sig uppåt. Ovanpå detta var det Per Frick som stod på toppen och det är en spelare som har förmågan att ta sig fram. Vare sig det är runt eller genom sina motspelare så kommer han alltid kämpa för att ta sig fram och han gör det rakt genom en hel match.
Detta sagt är jag ständigt tveksam till att spela med en ensam anfallare då detta sällan har visat sig framgångriskt för Elfsborg. Vår stil lämpar sig klart bättre till att ha två spelare på topp.
Var det då ett försök att offra en del av den offensiva kapaciteten till förmån för att kunna hålla en starkare defensiv? Det hade förklarat uppställningen men jag kan inte förstå varför Elfsborg skulle välja den taktiken på Borås Arena. AIK är en svår motståndare och kapaciteten som finns i dom svartgula spelarna skall inte underskattas men skall vi verkligen frukta dom så mycket att vi inriktar oss på att främst försvara oss på vår hemmaplan. Jag tycker inte det. Framförallt om vi tittar på hur målen faktiskt skapades. Men vi kommer till det.
Elfsborg inledde starkare den här gången än mot Kalmar FF. Minns att trots dom stora siffrorna i slutresultatet från första matchen så var det inte en särdeles väl genomförd match av Elfsborg förrän vi började få siffrorna med oss. Mot AIK inledde vi alltså starkare och vår första chans kom redan i 7: e minuten.
Sedan tog AIK över. Inte med fullständig dominans men tillräckligt mycket för att vara ett problem. Sedan kom baklängesmålet av Goitom och vårt spel stördes i det närmaste helt. Lundevall och Frick gav oss andrum tio minuter senare men av någon anledning var det inte något vi kunde ta med oss till andra halvlek. Inte förrän i slutet av matchen när vi tvingades forcera i ett försök att åtminstone nå oavgjort. Då var det ett mer koncentrerat spel och passningarna mer beräknade. Mer träning på inlägg för Kaib och Randrup och deras insatser i motsvarade lägen kommer bli riktigt giftiga. Prodell med marginalerna med sig och vi hade tagit åtminstone ett poäng.
Vad var då problemet?
Det enkla svaret är att vårt spel inte fungerade som det skulle. Det förekom en del intressanta idéer som dessvärre inte lyckades. Finurligheter är fantastiska och snygga - om dom lyckas. Elfsborg har ett spelsystem som lånar sig väl till finurliga passningar och vi har tillräckligt med talang och teknik i laget för att kunna genomföra denna typ av avancerat spel men det måste finnas en medvetenhet bland samtliga inblandade. Som det nu var ledde det mest till missförstånd inom laget och anfallen rann ut i ingenting.
Antalet chanser vi faktiskt lyckades få till är ett ytterligare tecken på detta. Sett till hur många vi brukar ha per match, även mot AIK, var gårdagen verkligen inte något att skriva hem om. Lundevalls framspel till Frick var läckert och jag skall inte ta något ifrån detta men det var det ett av alldeles för få väl genomförda anfall.
Vi schabblade en hel del. Rörde oss, med få undantag, alldeles för lite i avgörande skeden. Hamnade för långt ifrån varandra eller alldeles för nära. Vi tappade andrabollarna rakt igenom hela matchen och tvingades stressa för att hela tiden hantera nya problem. Det är svårt att bygga något eget i sådana lägen och det är svårt att undvika baklängesmål.
Båda målen från AIK kom för att vi klantade oss. Ellegaard borde ha kunnat hålla bollen och oavsett kan man tycka att någon i Elfsborg borde varit redo att rensa undan innan Goitom kom åt bollen. 0-1.
En egendomlig passning som såg ut att vara mer eller mindre på vinst och förlust, på den egna planhalvan med nästan hela AIK precis i närheten, följt av ett smått förvirrat och till stora delar stillastående försvarsspel: 1-2.
Båda målen kom sig alltså av att AIK utnyttjade att vi klantade oss snarare än av att dom var överlägsna. Det är inte mycket till tröst men det är något att hålla fast vid. Även om det är extra tungt när AIK för första gången slagit oss på Arenan.
Nu ska vi inte dra för stora växlar på det här för Allsvenskan har precis börjat men det finns saker som Elfsborg behöver jobba på och jobba hårt dessutom. Vi får hålla fast i dom positiva delarna. Bara för att nämna några kan jag med visst självförtroende säga att Olsson visade styrka under långa stunder och skulle kunna bli en god arvtagare till Henning Hauger. Fast fötterna behöver växa ett par nummer innan skorna passar och han behöver, om detta är planen, få ett rakare direktiv om vilket hans område är (ett ansvar jag lägger helt och hållet hos Haglund). Lundevall är en krigare och spelbyggare av rang som jag tror kommer få en lysande säsong. Randrup har gjort två starka matcher i rad och tycks ha börjat hitta sin plats och Kaib kommer bara att lyfta om han fortsätter på samma väg.
Det finns fler exempel att lyfta fram men grunden är ändå att få alla att fungera som en enhet och där finns tyvärr fortfarande en del att jobba på.
PS
Det har varit en tung vecka. Först bussen i Sveg som tog livet av tre unga människor och sedan vansinnesattacken i Stockholm som tog ytterligare fyra människor ifrån oss. Sverige har dock till den största delen visat sig vara ett så solidariskt och kärleksfullt land som jag alltid trott och hoppats och det är för mig det största ljuset i denna mörka dryga vecka som passerat. Det är precis som föreningen Elfsborgs ledord: Vi tillsammans. Låt oss hålla fast vid det.
