Krönika: Lättnad
"Överhuvudtaget var detta en match som skriker efter en bättring från Elfsborg, framförallt som säsongen hittills för det mesta har varit så lovande."
Det var inte en bra match igår.
Vi pressade tillbaka Djurgården under sista fjärdedelen men det var för oinspirerat och för andefattigt. Gårdagens insats duger inte och var en klar försämring från det Elfsborg presterat i år.
Djurgården hade läst på hur dom skulle försvara sig mot oss och klarade av att stå emot men bara eftersom vi inte kunde hitta andra sätt att ta oss förbi. Tidigare i år har vi haft alternativ men igår var det som om vi satsade på att stånga oss blodiga istället för att försöka hitta en annan väg. Ännu en gång fick vi heller inte till passningsspelet i närheten av offensivt målområde och bollar tofflades iväg mer på vinst och förlust istället för med planerad precision. Resultatet blev naturligtvis det väntade och Djurgården vände mot oss och vi fick börja om. Vad har hänt med att ställa oss i nivåer för att kunna ta andrabollarna? Vad har hänt med att öppna upp anfallen med flera löpande spelare? Vad har hänt med fantasin? Vad har hänt med kommunikationen?
Vi förlorade, inte för att vi spelades ut av ett dominerande hemmalag utan för att vi spelades ut defensivt och för att vi gjorde en rejäl försvarstabbe i 4: e minuten. Det första målet var lika väl genomfört av Djurgården som det var en miss av oss. Det andra målet ligger hos domaren. Vi borde ha förlorat med 1 – 0, om vi nu antar att vi oavsett vad skulle ha misslyckats med att luckra upp hemmalagets försvar. Det som borde ha hänt i 43: e minuten är att vi skulle fått frispark och Turay skulle ha fått sitt andra gula kort för kvällen och visats ut. Att en sådan uppenbar och dåligt genomförd filmning kan få leda till straff i svensk elitfotboll det är för dåligt. Även om det var kontakt, vilket jag inte kunnat se efter att ha sett repriserna ett otal gånger, så är det på sin höjd en frispark aldrig en straff. Ett faktum som domaren också erkände när han själv tittade på situationen. Respekt för att han erkände sitt misstag men det är ju lite sent för att kunna göra något år det. Vi behöver VAR eller åtminstone fler ögon som kan bedöma situationer när domaren är för långt bort för att se. Som det är nu duger inte.
Nu är det inte säkert att det skulle hjälpt oss i vilket fall som helst. Oavsett om matchen blir avblåst hela tiden eller om motståndarna byggt en mur framför sitt eget målområde så borde vi inte bli så förbluffade. Och vi borde inte vara så förbannat dåliga på att utnyttja ett numerärt överläge. Det är inte ovanligt att laget som får en man utvisad höjer sig för att täcka upp manfallet men med en man mer från minut 16 borde vi kunnat göra något bättre. Hur är det ens möjligt att vi inte klarar av det med i stort sett en hel match på oss? Och dessutom en galet lång första halvlek på 61 minuter.
Överhuvudtaget var detta en match som skriker efter en bättring från Elfsborg, framförallt som säsongen hittills för det mesta har varit så lovande.
Samtidigt kan jag inte låta bli att finna allt det jag skrivit här ovan av mindre vikt idag.
Från 32: a minuten satt jag oroligt och stirrade på Tv: n. Jag såg olyckan precis som jag sett många hårda smällar men det blir annorlunda när alla viftar efter vård, när även motståndarlagets läkare rusar fram och ambulanspersonalen kallas in på plan. Att se oroliga ansikten på alla spelare och Turay i tårar som det verkade. Vad hade egentligen hänt? En spark i huvudet, en träff i tinningen kan vara dödlig. Många tankar hann tänkas under dom långa minuterna som passerade innan det visades att han satt upp. Jag måste säga att i det ögonblicket var jag nära till tårar av lättnad. Hjärnskakning, bruten näsa och eventuellt ett brutet båtben. Det är naturligtvis alldeles för tidigt att säga hur illa det är med hjärnskakningen men för mig var det en sådan underbar lättnad att få se honom gå av planen på egna ben.
För mig är det detta ord som är det ledande i min känsla för matchen: Lättnad. Lättnad över att Joakim Nilsson överlevde den otäcka smällen. Lättnad över att han kunde lämna planen på benen och inte på en bår.
Krya på dig Joakim, vi tänker på dig.
