Krönika: Lös problemet Lennartsson
Mot Kalmar FF ville varken hemmalag eller gäster satsa särskilt hårt framåt i första halvlek. Det var ett avvaktande spel där båda kände på varandra. Ju mer tid som passerade ju mer vaknade dock Elfsborg till och pressen mot Kalmar ökade. Totalt sett så var det Elfsborg som ägde halvleken men utan att få någon som helst utdelning.
Tre poäng insamlade och helt plötsligt väcktes ett hopp om resten av säsongen. Visst vi är med all sannolikhet helt borta från guldkampen, såvida inget extremt händer, men jag ser hellre att vi åtminstone fortsätter med våra konstanta topp fem placeringar än bara rasar ihop och skaffar oss den sämsta säsongen på mer än ett halvt decennium.
Mot Kalmar FF ville varken hemmalag eller gäster satsa särskilt hårt framåt i första halvlek. Det var ett avvaktande spel där båda kände på varandra. Ju mer tid som passerade ju mer vaknade dock Elfsborg till och pressen mot Kalmar ökade. Totalt sett så var det Elfsborg som ägde halvleken men utan att få någon som helst utdelning.
Det känns ärligt talat lite konstigt att klaga på en match där vi dels höll i taktpinnen i första halvlek och sedan satte segermålet i andra men det är samtidigt svårt att vara nöjd med matchen i stort.
Jag hade nyligen ett samtal med en man över Facebook och han framförde vissa personliga tveksamheter angående möjligheten för mig att vara nöjd med kvalet till Champions League. Min huvudpoäng i detta samtal var att jag var nöjd med Elfsborgs insats om än inte med resultatet.
Mot Kalmar FF är jag nöjd med resultatet, men inte med insatsen.
Det finns en sådan talang i vårt lag, sådan vilja och sådan erfarenhet och ändå bränns det ena öppna läget efter det andra. Jag har hävdat länge att det finns stora problem när det kommer till avsluten och aldrig har väl detta demonstrerats som i gårdagens match.
Uppspelen är i många fall helt fantastiska och görs med en precision som vissa belackare hävdar inte förekommer i Allsvenskan. Bollen hittar fram till motståndarnas målområde, backlinjen har lurats bort och målvakten är nu ensam med den villige anfallare som just fick bollen på fötterna och… bollen går antingen rakt i händerna på målvakten eller utanför målet. Om jag måste välja föredrar jag att bollen går till målvakten för det visar ändå att det fanns en hyfsad riktning i skottet.
Jag är fullständigt medveten om omöjligheten i att göra mål vid varje försök och att jag kanske låter som om jag begär något extremt. Men gör jag verkligen det?
Vi har ingen utpräglad målgörare i laget, vilket jag har sett som en fördel eftersom varje spelare då får försöka ta ansvaret för att få in bollen i mål istället för att förlita sig på att ”han” fixar det. Att ”han” inte finns innebär dessutom att motståndarna inte har en specifik spelare att fixera sitt försvar på. Så långt allt väl problemet är bara att det inte har fungerat i praktiken på ganska många omgångar nu. Vi driver upp bollen och sen är det som om ingen riktigt vill eller riktigt vågar. Jag ser hellre att en spelare satsar och trycker till bollen än att den, och detta är det värsta, dribblas och passas fram och tillbaka i jakt på ett perfekt läge och sedan tas av motståndarna.
Antalet avslut sammanlagt med antalet bollar som helt enkelt slarvas bort satt emot antalet mål som faktiskt gjorts kommer visa på en rent löjligt stor skillnad.
Det är svårt att förstå med tanke på vilka spelare det är som kommer upp till motståndarnas målområde men det är som om självförtroendet i många fall får en törn någonstans på vägen. Det är som om rädslan för att misslyckas återigen är större än viljan att lyckas.
Kanske kommer nyförvärvet Mikkel Beckmann att bli en målgörare och inspirationskälla men samtidigt gillar jag inte att ansvaret läggs på en enskild spelare.
Det här Lennartsson, det är något för dig att fundera över. Du basar över dom regerande svenska mästarna. Ett lag som på en bra dag kan spela cirklar runt nästan vilken motståndare som helst, men som på sin bästa dag har svårt att göra mål till och med på öppna lägen.
Lös problemet.
