Krönika: Lysande Elfsborg
Om vi tar matchen mot KFF som ett minus, det vill säga ett tillfälle när det mesta gick fel så är matchen mot HIF den diametrala motsatsen.
Mot Häcken dominerade Elfsborg hemmaplanen fullständigt. Det fanns vissa problem men på det hela taget var det en ganska solid insats från eleganterna. Mot Kalmar var det en annan visa. När man beskådar en match och man kommer på sig själv med att fundera över om inte moståndarna har fler spelare på planen då är det ett tecken på att det inte går särskilt bra. Mot Kalmar fick vi kämpa för att komma upp i jämn nivå med hemmalaget.
Mot Helsingborg var rollerna omkastade och jag undrar om inte några skånska supportrar misstänkte att Elfsborg hade fler än det tillåtna antalet spelare på plastmattan. Då och då verkade det så för mig.
För första gången på väldigt länge avslutades första halvlek utan att jag hade något att klaga på. Och vid full tid hade jag fortfarande egentligen inga kommentarer.
Ja, Khalili hade en farlig chans i början av matchen och ett fåtal gånger över hela matchen lyckades Helsingborgs pilsnabbe Accam komma fram mot Ellegaard men inget dom gjorde blev egentligen särskilt farligt.
Om jag skall lyfta fram något att sätta minus på så är det att vi inte lyckades få in mer än ett mål. Det är ett lyxproblem jag vet men i slutändan så är det mål som ger poäng. Än så länge har vi inte lyckats sätta så många kassar och det är väl dags att vi gör det. Det glädjande är att inga tecken på bristande motivation visas i leden. Alla som ser en möjlighet satsar på ett försök och avsluten som grupp är bättre än på många år (även om flertalet inte lyckas).
Jag kan inte låta bli att undra vad Ingesson, Mian och Wettergren har för sig när dom arbetar med Elfsborg. Oavsett vad det är så verkar dom lyckas fantastiskt bra. Nu kanske det är lite orättvist att jämför bortamatcher med hemmamatcher men jag tänker ändå göra det. Om vi tar matchen mot KFF som ett minus, det vill säga ett tillfälle när det mesta gick fel så är matchen mot HIF den diametrala motsatsen. Allt det som gick fel på Guldfågeln och allt som vi ville men inte klarade av att genomföra under den matchen det gick som en dans mot Helsingborg. Då kunde vi knappt få bollen från en gulsvart till en annan. Nu var det långa stunder som Helsingborg överhuvudtaget inte kände något av bollen förutom susandet när det flög förbi på väg mot Hult, Nilsson, Prodell eller Larsson.
Och detta i en match som enligt vår lagkapten inte var hundraprocentig. Nej, visst det kan jag hålla med om. Men ändå. Vi styrde och ställde rakt igenom drygt 90 minuter. Holmén var klockren och när Helsingborg lyckades med något ändrades lite i Elfsborg och en upprepning omöjliggjordes.
Det är så vi skall spela.
Enligt en mätning som CMore gjorde genomförde Larsson en löpning på 72 meter på bara lite drygt 8 sekunder varefter han hinner ta emot en klackpassning från Nilsson och avlossa ett förvisso missat men ändå välriktat skott.
Jag måste säga att jag ser fram emot att få se den matchen som Elfsborg själva är nöjda med, det måste ju bli något i hästväg.
