Krönika: med polisonger från -78
Gamle kompisen som inte besökt Örjans vall på flera år utbrast plötsligt: vad är detta? Om de åtminstone haft polisonger ”modell bottenlag i engelska ligan 1978” som matchade spelet så hade Halmstad i varje fall varit LITE roliga att titta på! Ja, ”primitiva HBK” hade nog passat bättre in glidtacklandes bland lervällingen i Newcastle upon Tyne än på ett soldränkt Örjans vall.
Annars kom jag till match med (som vanligt) fåfänga förhoppningar om ett slitet motståndarlag och stora poängchanser. Men det räckte med 20 minuter på Örjans för att jag skulle vara tillbaka i verkligheten och därtill bryskt nerkastad för källartrappan! Herregud, är skillnaden verkligen så här stor? HBK är inte i närheten av att kunna störa ett Malmö som tre dagar tidigare blivit förnedrade av ett relativt färskt Premier League lag. Stora, bolltrygga Friberg och Halsti på MFF:s innermittfält fick Landgren & co att kännas som ett gäng pojklagsspelare. Jiloan Hamad, Eriksson och Rantie var vidunder av fart och kreativitet i jämförelse med HBK-spelarna. Jag tänkte när jag såg Jens ståendes vid sidlinjen, i sin vita skjorta och svarta byxor, att jag inte skulle vilja vara i den mannens kläder! För vad ska han egentligen göra? Han har ju det spelarmaterial han har. Och Jens Gustafsson är förmodligen inte trollkarlen från OZ heller.
Fast å andra sidan: är det inte när man har ett begränsat material som man måste försöka vara kreativ? Försöka hitta nya lösningar för att försöka få ut det mesta av laget? Men Halmstad bara rullar på med den enda förändringen att vi nu har två ”bollvinnartyper” på innermittfältet istället för en som i början av säsongen! Men vad spelar det för roll om man kan vinna boll om ingen sedan kan göra något med den? När man i princip omedelbart efter att man vunnit boll tappar den igen? Jag förstår fortfarande inte varför inte Jens prövar fler lösningar när inte spelet fungerar. Varför kan man inte prova Selakovic på innermittfältet när Antonio Rojas kan få hur många chanser som helst utan att övertyga? Skulle inte Andreas Landgren kunna ta platsen på vänster mittfält och därmed få utrymme att kliva in i banan och avlossa sin ganska vassa högerdoja? Rojas kanske skulle göra sig bättre på kanten där spelet kan vara mindre fysiskt? Det kanske skulle bli en flopp vad vet jag men något måste ju göras för att få igång ett bättre anfallsspel och vända trenden! Och ingen kan ju påstå att det som hittills prövats har fungerat bra. För vad är egentligen HBKs spelidé? Finns det någon spelidé? Är spelidén att först och främst förstöra för motståndarna istället för att bygga ett eget spel? Jag slås ofta av att man i förhandssnacket inför matcherna ofta betonar vilken svår uppgift som väntar och vilket hårt arbete som kommer att krävas. Visst, det är väl bra att ha respekt för motståndarna men risken är kanske att allt sådant snack ger spelarna en känsla av underlägsenhet inför övriga lag. En känsla av att HBK alltid ska anpassa sig till övriga lag istället för att spela sitt eget spel. Eller är det helt enkelt så att det finns en tydlig spelidé men att Halmstad inte klarar av att utföra det man tänkt på planen eftersom motståndet i Allsvenskan är för bra?
I veckan har också debatten om ett tränarbyte tagit fart igen. Och ja, vill man inte förändra i laget finns ju alltid möjligheten att byta på tränarposten. Tanken på att plocka in Mats Jingblad känns lockande. En rutinerad tränare som även har erfarenhet av spel på högsta nivå (landslaget). Har för mig att Jingblad var målskytt i den legendariska vändningen mot Tjeckoslovakien i VM kvalet 1982 benämnd ”undret i Bratislava”. Hade varit intressant att se vilka under han skulle kunna åstadkomma på Örjans vall drygt 30 år senare. Det har ju visat sig förut att några smärre taktiska förändringar och omdisponeringar i laget kan göra underverk! Därmed inte sagt att ett tränarbyte eller att förstärka laget alltid är rätt och kommer att ge resultat. Att dra på sig ytterligare lönekostnader och sedan ändå åka ner i Superettan är förstås inte så lyckat. Men att stillatigande bara se på medan skeppet är på väg att sjunka känns märkligt. Kanske är det så att vara ett allsvenskt lag inte längre är det primära för Halmstads BK? Jag tänker då även lite på de värvningar av Nyström, Rojas och Blomberg m fl som gjordes inför förra årets superetta. De känns ju som värvningar för just Superettan och inte längre i så ”utvecklingsbar ålder”. De har i varje fall inte utvecklats till fullgoda allsvenska spelare i år. Man undrar lite om strategin kring dessa värvningar.
Härnäst väntar då Åtvidaberg borta. Ett stabilt Åtvidaberg som utan större namn presterar på en nivå som man tycker att HBK borde kunna göra. Lagom till denna match har det också uppstått en ”mittbackskris i Halmstad. Richard Magyar är avstängd och nye Johan Mauritzon åkte på ett befarat okbensbrott och hjärnskakning i U21 häromdagen. Peter Nyströms insats mot MFF lämnade därtill mycket att önska. Så jag har väl inga större förhoppningar inför lördagen utan börjar så smått ställa in mig på att få fira jubileumsåret 2014 med en återkomst till Allsvenskan. Det kanske är det som är strategin? Men ännu har HBK kvar sin allsvenska status och det finns faktiskt en sak som talar för att Halmstad har ett allsvenskt lag även 2014: att det finns tre lag till i serien som håller ungefär samma klass!
