Krönika: Mjuka paket
"När jag satte mig i soffan för att äntligen få se Elfsborg spela igår fanns det något i upplevelsen som tog mig tillbaka till gångerna man satt med ett paket i famnen."
När man var liten var det alltid lika fantastiskt när man fick ett paket att öppna. Jag minns det så väl den där pirrande känslan som bara kom vid sådana tillfällen. Där satt man med en hård låda inslagen i papper. Ett paket som inte avslöjade sin hemlighet men som ändå lovade så mycket just eftersom det inte var mjukt. Det fanns ju naturligtvis alltid en risk att däri fanns något mindre intressant men det tänkte man inte så mycket på. För vem skulle vara så dum att dom slog in något tråkigt?
När jag satte mig i soffan för att äntligen få se Elfsborg spela igår fanns det något i upplevelsen som tog mig tillbaka till gångerna man satt med ett paket i famnen. För matchen igår var något jag väntat på. Något jag visste skulle komma på just detta datum och som jag sneglat mot då och då men inte kunnat ta del av.
I första halvlek slet jag av pappret på paketet och det började väldigt bra. Vad skulle jag hitta?
Det kan hävdas att det ständigt finns ett tvång att vinna matcherna i Allsvenskan och det stämmer förvisso för det mesta men det finns grader av tvång. Leder klubben till exempel hela serien med 3 poäng är det inte lika viktigt att vinna en match som om man ligger på 8: e plats och kämpar för att ta sig upp mot toppen. Som det nu var befann vi oss i det senare läget och därmed var det viktigt att vinna. Vår motståndare för dagen var Halmstad som parkerat sig på nedflyttningsplats näst sist och sålunda var deras tvång ännu större än vårt.
Nu är Halmstad BK knappast den svåraste motståndaren i årets Allsvenska men det är ändå så att vi brukar ha väldigt svårt att lyckas åka hem med 3 poäng från dessa möten.
Vad fick vi då se?
Jo, ett bitvis strålande vackert passningsspel från våra gulsvarta hjältar. Framförallt när det närmade sig offensivt målområde och det är inte något vi varit alldeles bortskämda med det här året. Där vi gång efter annan sett finesser gå förlorade för att kommunikationen helt enkelt inte funnits där kunde vi igår se det fungera som det skulle. Hela tiden fanns det gulsvarta spelare på plats för att ta emot passningarna och fånga upp andrabollar och Halmstads spelare fick kämpa. Dock inte sagt att hemmalaget var helt utspelade för nog lyckade dom ta sig fram och hota men där fanns Ellegaard som en räddande mur och inget blev av försöken. Dessvärre kan detsamma sägas om Halmstads målvakt som stod för heroiska insatser för sitt lag och första halvlek slutade med ett intetsägande 0-0.
Ingen var nöjd med att gå till vila med ett oavgjort resultat. Elfsborg hade styrt det mesta dom sista minuterna och det var i andra halvlek dags att avgöra matchen. Med andra ord var pappret avrivet och det var dags att se vad som gömts i lådan.
Det började inget vidare. Halmstad kom ut med eld i blicken och satsade stenhårt framåt medan vi avvaktade satsade helt på försvar. Om det hade med värmen att göra verkade det som att Elfsborg tagit betydligt större skada än hemmalaget. Det var under flera år en sanning att Elfsborg var mycket bättre i andra halvlek än i första. Hur illa det än såg ut var jag och min far alltid helt övertygade om att det skulle lösa sig för Elfsborg skulle komma ut som ett helt annat lag. Igår kom vi förvisso ut som ett annat lag men långt ifrån ett bättre.
Försvarsspelet var betydligt osäkrare och anfallsspelet lyste med sin frånvaro. När 1-0 kom i 55: e minuten hade matchen inte en enda gång kommit förbi mittlinjen till Halmstads sida. Nästan 10 minuter helt utan offensivt spel från det Elfsborg som gjort flest mål i hela Allsvenskan.
Lyckligtvis dröjde det inte mer än fyra minuter innan Lundevall kom som en räddare och tryckte in 1-1 i 59: e men det var också det första anfallet från Elfsborg i andra halvlek. Andra halvlek var, med undantag Lundevalls mål, en besvikelse. Vi hade ett fåtal anfall till, Jebalis skott i ribban inte minst, men det var inte en godkänd insats från Elfsborg. Där fanns ingen energi och det fina lagspelet från första halvlek var som bortblåst i sommarbrisen. Det enda som räddade 1 poäng åt oss var Ellegaard som var den ende i gulsvart som inte tappade i förmåga under pausvilan. Visst han släppte in ett mål men bara efter att försvaret helt tappade markeringen på framrusande hemmaspelare vilket öppnade för ett mer eller mindre otagbart friläge.
Varför blev det då så illa?
Jag har svårt att tro att det bara var värmen som drabbade oss och jag lägger ansvaret för att ta reda på vad som hände och att se till att det inte händer igen vid Haglunds fötter.
Sett till hur det utvecklade sig får man väl vara nöjd med att vi ändå fick 1 poäng med oss men det är en bitter tröst. Lådan öppnades och var det inte likt förbannat en tröja i alla fall. Inget större fel på den egentligen och man fick ju faktiskt en tröja. Men det var inte det man ville ha. Det som började så bra kan i slutändan hur som helst inte kallas något annat än en besvikelse.
