Krönika: När både den näst sista och den sista passningen fattas
HBK har skapat hälften så många avslut mot mål som andra lag. Varför är det på det viset?
Kommentatorer av fotbollsmatcher pratar ofta om att det är en specifik sak som fattas när ett lag inte klarar av att göra mål. ”Oskärpa i avsluten” och ”Den sista passningen fattas” är vanligast. Men HBK, alltså. Jag satt och verkligen försökte förstå vad som gick fel när HBK inte gjorde mål förrän Konishitas sena mål mot Hammarby. Jag gjorde två noteringar.
1. Antal inlägg och skott i täck
Alho var en syndare med försök till inlägg som backarna täckte så lätt . Keitas skottvilja utan riktigt bra lägen var en annan. Det går att lasta Alho eller Keita (väldigt bra) för detta, men det är ett systemfel. I många lägen ser HBK vilsna ut i de lägen av spelet som är före den sista passningen. Allt lämnas till individuella prestationer och lagspelet är som bortblåst. Som om ett kollektivt ”Haksabanovic gör nåt osannolikt” genomsyrar laget.
Det som fungerade bra i vissa träningsmatcher är som borta. Till exempel samspelet mellan ytterback och yttermittfältare för att leda fram till BRA inläggslägen. Varje meter närmare straffområdet som ett inlägg slås ökar sannolikheten för farlighet. HBK ser vilsna ut i sina försök att utnyttja ytorna på kanterna. Detsamma med att tråckla sig igenom eller att hitta skottlägen i mitten. Det är långbollar och försök till dribblingar och inlägg i täck snarare än samarbete och överlappningar och sicksackspel.
Kanske fattas Asaad, kanske fattas Olsson, kanske har laget bara enormt dåligt självförtroende. Eller så är motståndarna bara bättre, starkare och klokare än HBK.
2. Inlägg utan adress
Jag gissar att HBK slog femton inlägg eller inspel helt utan adress. Helt. Utan. Många var inlägg som var för långa eller korta eller bara där ingen var eller som var så enkla att nicka bort. Men lika ofta slogs objektivt bra inlägg in i mitten där det helt saknades spelare. Det var ibland fyra, fem Hammarbyspelare men ingen HBK:are. Kort sagt. Det går inte att göra mål utan spelare i straffområdet. Och det går inte att nå en spelare som inte är i rätt yta.
Men återigen är det samspelet som fattas. Är det de ständiga bytena av spelare och uppställningar? Är det utvisningarna som ställer till det? Jag vet inte, men det är något. Jämför med Hammarbys andra mål. Inlägget slås till en spelare därför att någon vet att han står där. Och nicken går till en annan spelare just där han står. Omarkerad. Det är som en spelövning upprepad i matchsituation. Vilket är precis vad jag saknar i HBK:s anfallsspel.
Slutomdöme
Jag ser ett lag som inte hjälps åt i anfallsspelet. Eller kanske ett lag som inte ens vet vad de ska göra? Eller möjligen ett lag vars spelare är en bra bit sämre än motståndarnas försvarare och därför inte klarar av att göra det? Som tillkämpad optimist kör jag på den första tolkningen. Den går att göra något åt. Det får gärna börja på Hisingen imorgon.
