Krönika: En saknad bortom fotbollen
En av allsvenskans mest ikoniska spelare har lämnat oss. Kenneth Tarre skriver om en saknad som kommer att eka i många hjärtan för en lång tid framöver.
Jag vaknade med ett ryck. Min första tanke var att alarmet snart skulle börja tjuta, morgonljuset som sken in i lägenheten talandes sitt tysta, vackra språk. Med en något klumpig, svepande rörelse fick jag tag på mobilen och blickade trött upp mot dess blanka yta. 04.56.
Där och då trodde jag inte att dagen skulle kunnat bli sämre, jag hade nämligen inte behövt stiga upp på ytterligare 2 timmar än. Hade jag däremot vetat vad som senare skulle möta mig hade jag kanske inte stigit upp över huvud taget.
För den här texten handlar inte om mig. Den handlar om en spelare i AIK som bar ett lag på sina axlar. En spelare som med sin trygghet och sin pondus stod för något som en hel supporterskara ställde sig bakom, en spelare som förkroppsligade såväl AIK som den passion vi alla känner för sporten som vi älskar.
När Ivan Turina kom till AIK under den där tråkiga säsongen 2010 så var det ett lag i spillror han kom till. Den reslige kroaten kom in och lyckades med sin rena uppenbarelse skapa en trygghet som varit med oss ända sedan dess. Ivan Turina hade ett hjärta för laget som syntes tydligt varje gång han stod där i målet, ett hjärta som utstrålade en sådan glädje att den smittade av sig upp på den mest avlägsna av läktarplatser.
Bortom allt vad fotboll heter
Fingrarna rusar över tangenterna, men hittar inga ord. Gång på gång suddas meningar ut, bara för att skrivas igen, och igen. Hur formulerar man en förlust, en saknad som tar på en så hårt? Jag kände inte Ivan Turina personligen, men idag känns det ändå som att en nära vän har lämnat mig. Idag alibi-jobbar jag medan mina tankar är någon annanstans.
En dag som denna känns tabellplaceringar och poäng precis så meningslöst som det gör när man våldsamt ryckts ur sin gråa vardags sammanhang. En dag som denna blir man påmind om hur orättvist och tragiskt livet kan vara. Det är inte fotbollsspelaren Ivan Turina som kommer saknas mest av allt. Mina tankar går till hans två små döttrar, till hans fru, och till det ofödda barn som kommer komma till världen utan att ha en fadersgestalt som Ivan vid sin sida. Den saknaden går bortom allt vad fotboll heter.
Måtte kärleken räcka till och bli över för familjen, så att de orkar gå vidare. Ivan lämnar ett tomrum efter sig, ett tomrum vars eko kan höras hos alla oss som hade förmånen att få uppleva hans glädje, under de soligaste av vårdagar till de kallaste av höstkvällar.
Nästa gång jag står på norra kommer jag säkert för en sekund undra vart den där välbekanta bredaxlade kroppsformen på planen tagit vägen. Insikten som kommer följa därpå kommer att skära i hjärtat. Han kommer vara saknad på ett sätt som inte går att beskriva i ord.
Vila i frid, Ivan.