Krönika: "Nedräkningen har börjat"
Krönikören Lars Mild ger sin syn på guldstriden och matchen mot GAIS. Trots segern finns mycket att slipa på: "Men allvarligt talat. Inledningen av andra halvlek gränsade till det pinsamma. Vi jagar ett guld och spelar mot ett lag som redan är utslagna. Vi skall inte kunna bli så bortspelade, leråker eller inte."
Seger. Så skönt att få ta dom där tre poängen. Men det satt långt inne den här gången. Fortfarande är det så att det är avsluten som är vårt stora problem. Men tyvärr är det inte det enda. Låt oss ta en titt på första halvlek. Här går Elfsborg ut som det guldlag det är. Dominerar fullständigt och låter inte motståndarna få tid att andas. Laget sprudlar av energi och självförtroende och radar upp det ena anfallet efter det andra. Men utan att få utdelning. Nu finns det många, jag har lyssnat på flera, som skulle hävda att Elfsborgs bristande effektivitet i motståndarnas box har varit i stort sett oförändrad sedan ett antal omgångar. Jag vill inte hålla med om det. Ja visst, di gule har svårt att lyckas få in bollen i mål men samtidigt tycker jag att man spelade bättre och hade bättre avslut än på länge. Sedan råkade GAIS målvakt ha en riktigt bra dag på jobbet.
Nåväl. Vi gick till vila med ledning i matchen och åtminstone jag trodde att det mer eller mindre var avgjort. Det enda Elfsborg behövde göra var att hålla GAIS lika stängda och det hela skulle vara klart. Men så hände det igen. Andra halvlek drar igång och helt plötsligt är det dom tidigare utspelade motståndarna som tar befälet och får leda matchen medan Elfsborg verkar ha stelnat under vilostunden. Vi gick från att spela med exakt skärpa till stressad klumpighet. Förvisso spelades matchen på en betydligt tyngre plan än arenan vilket självklart får effekt på uthålligheten för Elfsborg. Men allvarligt talat. Inledningen av andra halvlek gränsade till det pinsamma. Vi jagar ett guld och spelar mot ett lag som redan är utslagna. Vi skall inte kunna bli så bortspelade, leråker eller inte.
Elfsborg lyfte sig en bit in i andra, trots den kännbara förlusten av Hult och Ishizaki. Vi kompenserades med en utvisning av en motståndare men kunde trots det inte få till ett mål och jag måste erkänna att jag började misströsta. Skulle vi återigen misslyckas att göra något av ett numerärt övertag? När sedan straffen, från den annars så säkre straffskytten Lasse Nilsson, gick i stolpen blev det nästan för tungt att hantera. Lasse Nilsson är i behov av att få göra mål. Det skall sägas att det är till hans fördel att han inte ger upp utan försöker och kämpar, elva avslut säger ju en del om hans ambition. Det är bara det sista som återstår att få ordning på. Vi vet ju alla hur skicklig han egentligen är. Lyckligtvis reste sig Elfsborg ännu en gång och Hiljemark räddade kvällen och förstaplatsen åt oss.Tack för det.
Avslutningsvis tror jag att vi kan slå fast att detta inte på något sätt var Elfsborgs bästa match men att det åtminstone är på väg åt rätt håll, och det i grevens tid dessutom. Men viktigast av allt: Vi vann på gräs. Det är gjort. Kan vi släppa det där nu.Nedräkningen har på allvar börjat och det är bara fyra matcher mellan oss och ett eventuellt SM-guld. Låt oss inte tappa detta nu när det är så nära.
