Krönika: Nej tack till målkameror
IF Elfsborg gjorde under gårdagen en bra insats på en fullsatt Idrottspark i Norrköping. Vi fick se noll mål, beroende på hur man ser det. För den stora snackisen efter matchen var en boll som vi inte vet om den var inne eller ej.
Fotbollen är idag världens överlägset största sport och vi är många som varje vecka konsumerar denna sport som är fylld av känslor och dramatik. Just känslorna är en av fotbollens största tillgångar, vilket enligt mig gör sporten så unik i jämförelse med andra sporter. En diskussion som har eskalerat de senaste åren är den huruvida vi ska ha målkameror eller ej inom fotbollen. Där är och förblir jag en motståndare, då jag anser att den mänskliga faktorn är en så stor tillgång för fotbollen.
Jag tycker om att domaren kan göra fel vid domslut. Jag tycker om att det är en bedömningsfråga ifrån domaren gällande hur lång tilläggstiden är. Jag tycker också om ovissheten om en boll var inne eller ej. Det där är saker som gör att sporten är levande och det bidrar till diskussioner som gör att fotbollen är världens största och bästa sport.
Jag tycker fortfarande att Simon Hedlunds nick var över mållinjen igår. Jag tycker också att Örebro SKs nick som räddades av Adam Lundqvist på mållinjen för tre omgångar sedan var innanför mållinjen. Sådant där jämnar också ut sig över lång tid och är enligt mig en del av fotbollen. Men det där är inte enskilda händelser som påverkar min åsikt kring den nya tekniken eller ej. Jag gillar känslor och en levande sport.
Jag förstår varför man vill ha målkameror och jag fattar att det är logiskt. men jag vill att min sport utövas av människor med känslor. Människor som kan göra fel.
