Krönika: Nio raka matcher utan förlust
"Den allra tydligaste bilden för vår dominans var kanske 3-0-målet"
Min första krönika i år behandlade en match mellan Elfsborg och Degerfors.
Det var årets första riktiga poängmatch och gällde Svenska cupen. Vi förlorade efter Sargon Abraham gjorde matchens enda mål för sitt Degerfors och vi pressade på utan vare sig fantasi eller framgång.
Då lyste timingen med sin frånvaro. Degerfors var samspelta och motiverade medan vi mest verkade vara ute för att känna på hur det var att spela på riktigt. Det var inte bra, rentav frånvarande.
Jag kan inte påstå att jag var oroad för en frånvarande insats från Elfsborg igår och Degerfors har haft det tufft den sista tiden så det var upplagt för en positiv stund för gulsvart. Och visst var det positivt.
Elfsborg tog tag i matchen med 1-0 redan i andra minuten och höll sedan kvar taget tills matchen tog slut. Degerfors tog sig fram ett par gånger och hade chansen att straffa hemmalaget, inte minst när Rönning skickade iväg den mest egendomliga passningen den här säsongen som plockades upp av Degerfors strax utanför vårt målområde. Backlinjen städade snabbt undan misstaget på samma sätt som under resten av matchen, med fokuserad intensitet och utan stress, och det var en av dom bästa chanserna gästerna hade.
Alla lag får alltid ett par chanser under en match, det är bara statistik, men till och med när vi inte lyckades helt städa undan så lyckades vi störa tillräckligt mycket för att göra avsluten ofarliga.
Vi å andra sidan kom fram så många gånger och dominerade matchen så totalt att vi började experimentera lite mot slutet. Det var okej att testa ett avslut på ren chansning för matchen var vår och vi skulle bara inte tappa det. Okkels kom fram till ett antal försök där han två gånger på mer eller mindre identiskt sätt passerade backlinjen och kom till avslut. Frick var framme ett antal gånger. Holst drog iväg stenhårt utanför målområdet och Ndione försökte sig på ett antal konstmål. Allt detta räddades av en storspelande Diawara i gästernas mål.
Det ska sägas att det var en heroisk insats av målvakten som höll nere siffrorna till endast 3-0 för hade han varit lite mer off kunde det rentav blivit en tvåsiffrig seger.
Den allra tydligaste bilden för vår dominans var kanske 3-0-målet där Ndione fick en långboll från egen planhalva, spelade bort sina motståndare (och Diawara) och drog iväg en boll som precis skulle ha missat om inte Okkels kommit fram helt obevakad och bara petat in målet från en halvmeters håll. Ett framspel och mål så läckert att det nästan blir en förolämpning mot gästerna.
I början av året mötte Degerfors ett Elfsborg som inte verkat förstått att det gällde poäng. Igår mötte dom ett Elfsborg som seglar fram på ett samspelt självförtroende. Ett Elfsborg som istället för att knäckas av ett intensivt spelschema tycks frodas av det.
Nio raka matcher utan förlust och det är så underbart att vara gulsvart just nu.
