Krönika: Obegripligt uselt
"Med undantag för målen och den starka perioden i första halvlek finns det här inget som inte hela Elfsborg borde skämmas över."
Det hände igen. Jag trodde att det var bestämt av alla med saken att göra att det inte fick hända igen. Och ändå hände det, och inte bara det, raset blev värre den här gången. Dessutom mot ett lag som kom från botten av tabellen. Obegripligt uselt är vad det är och samtliga i Elfsborg borde skämmas ända fram tills det är dags att ladda upp för nästa match. Samtidigt vill jag hävda att det är förbjudet att glömma bort den enkla läxan som två hemmamatcher i rad bidragit med: slappna inte av.
När matchen drog i gång igår stod jag i köket och tillagade middagen. Telefonen stod i ett köksskåp så allt jag behövde göra var att titta upp för att se vad som hände. 10 sekunder in i första halvlek tittade jag ner med tanken att inledningen alltid är lite prövande och att det skulle räcka med att lyssna i någon minut. Så fel jag hade.
23 sekunder in placerade Frick läckert in 1-0 efter en smäcker assist av Ondrejka. Perfekt timing och det kändes otroligt bra.
Halmstad är ett av lagen vi tidigare pulveriserat på Borås Arena så den här inledningen gav otroligt goda vibbar. När sedan Larsson skyfflade bollen till en påpasslig Okkels blev det bara bättre. Jag kan erkänna att jag fylldes med ett enormt självförtroende angående matchen. Jag slappnade av. Det kändes för mig som att dagens krönika mer eller mindre skulle skriva sig själv med bränsle av ännu en storseger över detta klassiska lag.
Varken Elfsborg eller gästerna gav mig någon som helst anledning till oro för den delen. Halmstad är inte ett dåligt lag, trots tabellpositionen inför matchen, men dom hade inget att sätta mot oss. Vi avväpnade deras attacker, tog tillbaka tappade bollar och hota framåt. Samspelta, effektiva (om än inte med fler mål) och till synes helt utan stress. Det var verkligen vår match.
Sedan hände något. I slutet av första började vi släppa lite på greppet och Halmstad fick utrymme att komma fram. Nu var jag av naturliga skäl inte i närheten men nog tycker jag att Rönning borde kunnat ta frisparken som ledde till 2-1. Vad hände där egentligen? Blev vi arroganta av vår dominans? Eller kände vi att det var okej att slappna av och inte göra jobbet?
Oavsett vad spelades första halvlek ut med betydligt piggare gäster som nu fått energin tillbaka efter sitt mål. Men vi hade ju en paus på oss att samla oss tänkte jag. Det här fixar vi.
Det gjorde vi inte. Andra halvlek är den sämsta vi spelat vi torskade mot Häcken förra året. Då förlorade vi förvisso med fler mål och det är väl ett plus för gårdagens match men det gör inte saken bättre. Det är andra hemmamatchen(!) i rad som vi leder med 2-0 bara för att tappa allt ju längre matchen lider. Och då är vi dessutom klart sämre när det börjar hacka mot Halmstad än vi var vid samma skede mot Kalmar FF.
Det enda jag kan se som anledning är att vi slappnar av för att vi någonstans tror att matchen redan är avgjord och jobbet inte längre behöver göras. Visst, jag slappnade också av efter 2-0 men det har å andra sidan ingen som helst betydelse för utgången. Man tycker ju att Kalmarmatchen borde varit varning nog om att inte slappna av men uppenbarligen drabbades vi av samma dumhet en gång till. Jag försöker inte ta ifrån Halmstad sin insats för dom gjorde precis det dom skulle men det går inte att komma ifrån att vi gav dom en öppen dörr i slutet av första och under resten av matchen gjorde vi inte i närheten av tillräckligt för att stänga den.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, enda gången som det är okej att slappna av i en pågående match är i ledning med minst fyra mål i tilläggstid i andra halvlek.
Vi duttade passningar alldeles intill eget målområde. Vi drog i väg långbollar utan adressat. Vi körde fast mot Halmstads försvar men kunde inte längre återta bollen mer än i undantagsfall. Lugnet helt borta, samspelet ett minne blott. Kollaps är inte ett tillräckligt starkt ord för den här katastrofala insatsen.
Med undantag för målen och den starka perioden i första halvlek finns det här inget som inte hela Elfsborg borde skämmas över.
En pinsamhet att behöva beskåda. Inte minst för att vi gick från årets bästa match mot Sirius till den sämsta sedan förra året, kanske till och med på flera år. Och nu är vi dessutom redan uppe i samma antal förluster som för hela förra säsongen.
Obegripligt uselt och skam över dom som låter detta hända en tredje gång.
