Krönika och minnesskrift över en underbar Halmian – Guy Eric Palm.
Det är inte mer än 28 timmar sedan jag nåddes av informationen att en av mina förebilder i livet, Halmiavän men medmänniska framför allt, Guy Eric Palm, som han själv, liksom Grannen i Beck skulle uttrycka det, hade bytt planhalva...
Det är ganska exakt sex år sedan på en hemmamatch för IS Halmia, jag såg bjässen som jag senare fick veta, hette Guy Eric Palm, i sin majestätiska lekamen äntrade södra, tillika huvudläktaren på Örjans Vall. Med en kamera, inklusive objektiv matchande de värsta pressfotografer. Ett par år senare visste jag mer. Efter att ha fått kontakt och hittat något speciellt mellan oss så visste jag redan att Guy-Eric hade en lång historia som Halmian. En riktig ärke-halmian skulle man nog kunna säga. Jag skriver på IS Halmias Svenska Fans-sida och jag har svårt att hitta något som skulle vara mer passande än en personlig minnesskrift över Guy-Eric en dag som denna.
Igår, sextonde september 2015 fick jag veta att han gått ur tiden, att han hade ett krånglande hjärta visste jag men att det skulle ta slut så där bara tvärt är svårt att bära. En riktigt tung dag och formuleringar som rusar runt, vad är lagom, vad är för lite - vad är en extravagans?
Efter ett drygt dygn av förtvivlan, vånda, så måste jag ändå skriva av mig min sorg, frustration och saknad.
Ett par år senare, efter första träffen är jag redaktör på IS Halmias Svenka Fans och tillfällena då jag använt mig av Guy-Erics superba foton är otaliga, han var alltid glad när jag använde hans foton till mina införartiklar och matchrapporter. Även någon gång hans intryck i en matchrapport. Som Halmian var han fulländad, aldrig ett ont ord mot någon spelare, snarare tvärtom – kärlek var hans ledstjärna. Han älskade fotboll, IS Halmia, han var en synnerligen människoälskande av människor från alla kulturer. Vi var unisona i vår fair blesse för spelare som Kamal Mostafa, Sonny Hamulic Karlsson och Nehat Bregaj. Jag minns särskilt hur glad han blev av att både Jessica Jingblad och Egzon Maholli hade signerat hans nyinköpta Halmiakeps...
Om vi ser bortom Halmia för en stund så var det likadant med hans syn på livet och hans kärlek till människor. Jag uppfattade Guy-Eric Palm som en ytterst tolerant, en älskande människa av människor och älskare av livet. Mer än männsikor fångades av hans objektiva kamera och människoöga - katter, pelargonier, närmiljö, nära och kära...
Jag tänkte hålla mig ganska kort eftersom hjärtat sväller över med känslor. Men Guy-Eric Palm är en av de underbarasta människor jag träffat. Önskar jag fick säga det till honom medan han levde. Jag har dock en känsla av att han visste hur jag kände...