Osasuna - Leganés
2 - 1

Krönika: Om helheter och citronsaft

Det är inte lätt att veta vilken ben man ska stå på alltid, vilket gårdagens match är ett bra exempel på. Djurgårdsfamiljen består av tusentals och tusentals individer, och därmed tusentals och åter tusentals åsikter om saker och ting. Jag är inte den som ska säga åt någon annan vad som är rätt, för det är inte alltid säkert att det finns något som är helt rätt. Jag tycker däremot att vi alla som har åsikter om rätt och fel kring gårdagens match bör försöka ta ett steg tillbaka och se helheten.

Päron, tuggummin eller chipspåsar – resultatet är detsamma
Jag tror att den absolut övervägande majoriteten av oss är överens om att det inte under några omständigheter är försvarbart att kasta in något på planen, på spelare eller på domare. Jag tror även att de flesta som någon gång har kastat in någon vet om detta och när de vaknar dagen efter önskar att de aldrig gjort det. Det är dessutom – tycka vad man tycka vill – irrelevant att diskutera vad som kastats in. Vi borde alla veta vid det här laget att minsta lilla sak skapar negativa rubriker. Och jag tror vi alla förstår att negativa rubriker aldrig kan gynna Djurgården på något sätt, oavsett om vi upplever dem som omotiverade eller överdrivna.

Även om Erton har rätt så har han fel
Alla som gjorde tummen upp när Emil totalsågade lagets insats efter Falkenberg räcker upp en hand! När en representant (spelare eller ledare) för klubben i ditt hjärta sätter ord på vad många supportrar också känner blir det en slags befrielse. Det känns skönt att veta att de också vet vad vi ”vet”. Enligt samma logik så kan jag absolut förstå att man känner ”fan vad skönt, exakt så är det!” efter att ha hört Ertons sågning av Daniel Wärnmark. Men det är nu det börjar bli svårt. Jag upplever ju själv att Wärnmark gör en medioker insats, jag upplever ju själv att han tar fega beslut och att han skapar en onödig hysteri i slutet. Det svåra är att i det läget ta ett steg tillbaka i sig själv. För det är faktiskt en väldig skillnad på vad jag och mina kompisar säger till varandra efter matchen kontra vad representanter för Djurgården Fotboll gör. Mina ord blir inte rubriker i tidningen. Mina ord får inte journalister att öppet be Djurgården Fotboll definiera vad en ”fjolla” är för något. Vi kan tycka att det görs en höna av en fjäder, absolut. Men faktum är att det adderar ytterligare en negativ rubrik om Djurgården.

Är spontanbränningar till för alla eller för ett fåtal?
Jag börjar med att säga det direkt. Jag älskar en riktigt fet bränning. Jag älskade rökbombstifot igår. Jag tycker att det tillför något till upplevelsen som jag inte skulle vilja vara utan. MEN, och det här är ett stort sådant, jag har väldigt svårt att se logiken kring att dra av enstaka bengaler eller rökbomber bara för att. Bara för att vindarna så sakteliga har börjat vända kring pyroteknik, betyder det att man kan bränna hur man vill och när man vill bara för att man vill? Jag vet att folk har väldigt olika åsikter kring detta, och jag gör inte anspråk på att sitta inne med ”rätt” åsikt. Jag skulle personligen bara önska att vi kunde köra en riktigt fet bränning utan att den sedan följs av massa ”titta på mig jag drar av en bengal helt random för mig själv”-bränningar under resterande del av matchen. Jag tror att alla de som inte gillar pyro stör sig betydligt mer på det fenomenet än på en riktigt stor och snygg organiserad bränning. Vi måste dessutom förstå att hela frågan kring bränningars vara eller inte vara inte är en fråga som vi supportrar eller Djurgården Fotboll äger. Ska vi någon gång slippa böter för pyro måste vi också kunna visa att vi har den disciplin som krävs för att förtjäna det.

Vad gör vi nu då?
Vi släpper frustrationen som vi sitter på. Vi slutar tjafsa internt om vem som har rätt och vem som har fel och försöker låta udda vara jämnt och letar likheter istället för skillnader hos varandra. Du som läser det här har säkert vänner som gillar musik eller mat du inte själv gör, men ni kommer jäkligt bra överens ändå, eller hur?
Vi kommer alltid att vara under attack från media, fotbollsförbund eller andra klubbar på ett eller ett annat sätt, vare sig det är befogat eller inte. Folk kommer alltid att peka på oss och säga ”det här och det här och det här är så dåligt med er”. Det är då vi ska resa oss upp – tillsammans – och säga, ”absolut, det har du en poäng i. Men det här och det här och det här och det här och det här och det här är saker som vi gör riktigt jävla bra”. Det är alltid vårt eget ansvar att berätta om vad som är så bra och fantastiskt med Djurgårdens IF. Och det är just i sådana här situationer som det verkligen behövs.
När de ger oss citroner – Gör citronsaft!