Krönika: "Om man inte har gjort fel behöver man inte förklara sig"
Nye sportchefen Andreas Georgson fortsätter i föregångarens fotspår genom att förvåna alla i valet av ny huvudtränare. Få ifrågasätter kompetens och meriter. Men hur är det Milos Milojevic lojalitet till den klubb han tränar? Himmelriket försöker här hitta möjliga svar på frågan alla ställer – går det att lita på Milos?
Måndagen den 6 december konfronterar en norsk journalist dåvarande Hammarbytränaren på Trondheims flygplats. Milos Milojevic står där iförd munskydd med en keps långt nedtryckt på skulten och finkostym i handen.
Därmed är nyheten ute att Milos är i långt gångna förhandlingar om att ta över som huvudtränare i Rosenborg. Hammarbys supportrar är att förståeliga skäl inte helt nöjda. Precis en vecka senare meddelar Hammarby att man går ”skilda vägar” med sin tränare (notera ordvalet, man säger inte att man sagt upp kontraktet).
Det har skrivits mycket om detta sedan dess. Tunga krönikörer har varit djupt kritiska mot Milojevic: Aftonbladets Per Bohman tycker att han förnedrat Bajen genom att vara öppet otrogen och FotbollDirekts Patrick Ekwall menar att han agerat moraliskt förkastligt. Båda pekar på hur detta står i kontrast mot det ganska tuffa språk Milojevic använt när han talat om sina spelare, där han betonat värden som karaktär och lojalitet. I den andan gick han ut tufft offentligt och kritiserade den unge succéspelaren Akinkunmi Amoo för att vara respektlös mot klubben och enbart intresserad av att bli såld.
Opålitlig med dubbelmoral alltså? Det är vanskligt att reda ut vad som hänt i en sådan här affär. Det är också svårt att tolka uttalanden från parterna. Alla har sina egna agendor i hur de vill att saken ska framstå.
Vad som står klart är att Hammarby haft kontakt med både Rosenborg och Milos om den norska klubbens intresse under slutfasen av den allsvenska säsongen. Rosenborg ska så ha kommit med ett konkret erbjudande. Milos ville avvakta svar några dagar tills efter säsongens sista match, varefter han tackade nej. Så långt inte så kontroversiellt.
Därefter låg dock Rosenborg på, vilket ledde till att Milos satte sig på flyget västerut. Ingående förhandlingar inleddes, det var nära men togs inte till avslut. Det är oklart vem som tackade nej till vem.
Hammarbys styrelse har uttalat att Milojevic resa till Trondheim inte var ett acceptabelt agerande, vilket uppgavs som motivet till att ta ifrån honom tränaruppgifterna.
På dagens presskonferens berättar Andreas Georgson att man haft litet frågetecken kring denna affär inför sina samtal med Milos. Denne har dock berättat för Malmö FF hur han sett på händelseförloppet, och dessa redogörelser har ledningen varit nöjda med. Milos har valt att inte kommentera turerna alls i medier. På presskonferensen duckar han frågor slagfärdigt:
- Om man inte har gjort något fel behöver man inte be om ursäkt eller förklara sig!
Vad ska vi tro om det hela?
Det fanns en öppen dialog mellan Milos och Hammarby om Rosenborgs intresse. Ur det perspektivet låter det inte konstigt att han åkt till Trondheim för att förhandla. Det beror väldigt mycket på hur kommunikationen sett ut.
Exakt hur Milos agerande varit oacceptabelt har inte varit tydligt i vad som uttalats från Hammarby. Men även om han blåljugit för klubben brukar det höra till god ton och proffsig mediehantering att inte gå ut med sådana detaljer.
Vi kommer alltså aldrig att få den information som är nödvändig för att döma i detta.
Vad vi vet är dock att även om Milos har agerarat klanderfritt i varje moment stod Hammarby inför ett image-problem där i december. Det går inte att ha kvar en tränare när det kommit fram att han hellre skulle träna en trekvartsbra norsk klubb än det Hammarby som aspirerar på att bli störst i Norden. Särskilt som en del medier uppger att det var Trondheim som till sist ratade Hammarbytränaren.
Hammarby måste därför göra sig av med sin tränare, men kan inte säga att det handlar om image och varumärke. Det går inte heller att skylla på resultat, eftersom laget under Milos blev bäst i Allsvenskan räknat på den andra halvan av säsongen. Då är det inte jättelångsökt att säga något lagom abstrakt om att tränaren förbrukat sitt förtroende genom sin Norgeresa.
En annan sida av samma historia är denna – går det att lita på en tränare som vill lämna efter en halv säsong? Det enda Rosenborg kunde erbjuda var väl mycket högre lön, men sportsligt hade det inte varit ett steg uppåt.
Den frågan oroar nog mig mer. Är vår nye tränare en karriärist beredd att sätta sin klubb i skiten genom att lämna så fort det dyker upp något marginellt bättre? Blir litet lugnare när jag kommer på att bara en väldigt ostrategisk och korkad karriärist agerar kortsiktigt för en högre lön. Och Hammarby är det enda (kända) fallet där Milos velat lämna tidigt.
Två säsonger på raken vann Milos serier med Mjällby då han tog dem snabbaste vägen från Division ett till Allsvenskan. Efter att ha vunnit Superettan tackade han för sig, utan att ha nytt kontrakt påskrivet. Och han gick inte in i seriösa förhandlingar med Rosenborg förrän Allsvenskan var över. Hammarby har haft gott om tid att rekrytera en ersättare.
Vad sjutton var det som gjorde att han ville lämna Hammarby, med Allsvenskan näst högsta lönebudget för spelare efter att gjort toppresultat direkt? Supporterpodden 08 Fotboll diskuterar detta i ett decemberavsnitt. Dom tror inte att det handlade om pengarna:
Det finns uppgifter om att Milos var missnöjd med hur saker sköttes i Hammarby. Han kunde inte använda alla spelare som han ville för att truppen bestod av för många utlandsfostrade. Vladimir Rodic kontrakt upphörde några dagar innan sista seriematchen (!). Det utövades påtryckningar om hur han skulle ta ut laget. Milos ställde höga krav på sin omgivning, var inte nöjd och ville kanske ha mer att säga till om?
Detta är givetvis spekulationer och rykten. Samtidigt är ju inte Bajen känt som den mest välskötta klubben. Att vilja verka i en mer professionell miljö låter som en mer trovärdig anledning till varför en rationell karriärist skulle vilja lämna Hammarbyän än att han söker snabba cash.
***
Det lät litet lamt när Milos Milojevic på Trondheims flygplats hasplade fram att var i stan för att njuta av det goda vädret.
Han framstår inte som typen som tillbringar fritiden med att gå på tur.
Ändå slutar denna berättelse med en topptur.
Rakt in i förarsätet i Nordens bästa klubb.
