Krönika: Onödigt spännande, Elfsborg
Jag och min far har ett uttryck vi brukar använda oss av när matcher riskerar att rinna oss ur händerna. Exempelvis som när det är oavgjort och motståndarna får den ena chansen efter den andra att avgöra. Vi brukar säga att matchen blivit ”sådär onödigt spännande”.
Den här säsongen har vi för det mesta oroat oss i onödan men så mot Kalmar skedde det där hemska igen, för fjärde gången. Vi förlorar. För första gången i en match där vi gjort första målet (den här säsongen).
Det började ju så bra. Matchen mot Åtvidaberg var verkligen inte spelad på topp. Mot Mjällby var vi bättre men fortfarande en bit från mästarstil. Mot Kalmar tyckte jag att mästarstilen i långa stycken var tillbaka. Nu spelade vi äntligen riktigt bra fotboll igen. Vi höll i bollen, vi passade i långa stycken nästan felfritt. Många av inläggen var landslagsklass. Och sen förlorade vi.
Jag skrev i en tidigare krönika att det ibland helt enkelt skiter sig och det gäller ju i och för sig även här. Problemet är att det börjar bli lite jobbigt nu. När det sket sig mot Åtvidaberg
hade vi en rejäl buffert, likaså mot Mjällby tack vare att Malmö förlorade. Men nu börjar vår buffert att försvinna. Det börjar bli ”onödigt spännande”. Vad var det då som gick fel?
Ok, några punkter.
Vi är fortfarande inget vidare på att förvalta hörnorna. Som jag ser det är det en betydligt större risk för oss att få en hörna mot oss än att lägga en mot motståndarna.
Det tycks finnas problem i att få en bra riktning på hårda skott och motsatsen att få välriktade skott att vara hårda. Häri tror jag att problemet ligger i att våga. Det rådde en viss, jag vill inte säga feghet men kanske osäkerhet, i avsluten mot Kalmar. Istället för att satsa på målet så valdes det ofta att passa en sista gång vilket resulterade i att bollen fastnade mot Kalmars försvar. Det bör förvisso påpekas att Kalmars försvarsspel var och är formidabelt. Men vi har tagit oss igenom förut.
Missförstå mig inte. Jag är en stor förespråkare för att passa snarare än att försöka dribbla igenom tre backar. Men passa inte när du har ett öppet mål. Satsa. Kanske missas målet,
kanske målvakten räddar men motståndarna kommer känna pressen och det är ett viktigt psykologiskt vapen. Vårt eget försvarsspel, till skillnad från Kalmars, luckrades upp mer och mer under matchen. Där behövs en större uthållighet, mental sådan alltså. Vi må leda Allsvenskan men vi har inte råd att bli desperata bara för att motståndarna håller i bollen. Vi har ett väldigt bra försvar när det fungerar, tyvärr gjorde det inte det genom hela matchen mot Kalmar. Min poäng är helt enkelt att vi måste bli mer effektiva i avsluten och samtidigt hålla modet uppe i backlinjen.
Elfsborg spelade ju så bra på större delen av planen, det är det som gör den här förlusten så bitter. Mer så än i matchen mot Åtvidaberg. Hade vi vunnit den hade det nästan varit ett hån mot Åtvidabergs insats. Mot Kalmar var vi bra. Väldigt bra. Och det känns bittert. Nu vänder Allsvenskan och bara vi ser till att vi tar in vad som gick fel, kämpar för att öka
effektiviteten och tar med oss revanschlust och inte nederlag så skall vi nog kunna ta oss hela vägen fram.
