Krönika: 'Oro till lycka på 95 minuter"

Krönika: 'Oro till lycka på 95 minuter"

19.02 stod vi står och väntade på att matchen skulle börja. Nervositeten, som hela dagen lyst med sin frånvaro, började sätta in och jag fann mig själv oförmögen att stå still. Skulle det gå vägen denna gång eller bli ännu ett frustrerande misslyckande (allt annat än seger på Arenan måste nu ses som ett misslyckande).

Klart var i alla fall att inget av lagen hade råd med att spela för oavgjort. Trots att många omgångar fortfarande återstår så börjar flera av motståndarna att samla in ordentliga försprång. Detta var kanske inte riktigt en ”vinna eller försvinna”-match men det var inte långt därifrån.
 
Första halvlek var för mig en blandad upplevelse. Glädjande var att Elfsborgs utveckling fortsätter. Vi blir bara bättre och bättre för varje match som spelas (är det för mycket att hoppas på en formtopp till Champions League). Effektiviteten framåt är dock fortfarande ett problem. Vi hade gott om chanser i den här matchen. Nog för att kunna segra med 6-0. Men det är som om självförtroendet och/eller precisionen darrar när målchansen närmar sig. Oftast i alla fall.
 
Söderberg spelar med betydligt större självförtroende den här omgången. Det märktes till en början att det nog har varit skönt att ha haft Jönsson bredvid sig med Söderberg fann sig väldigt snabbt. Underbart att ha ytterligare en skicklig huvudspelare i laget. Holméns hemmadebut höll på att sluta illa när han smackade ihop med en Djurgårdare men förutom det tyckte jag att han skötte sin hemmadebut med ett klart godkänt betyg. Var det felfritt? Absolut inte. Gjorde han det han skulle? Absolut ja.


När halva matchen spelats gick jag och min far ut för att ta oss en kopp kaffe och en korv.Vi var båda överrens om att sett till tidigare omgångar så var detta 2013:ns bästa första halvlek. Nästan samtliga spelare hade jämfört med tidigare matcher kommit betydligt närmre sitt potential. Alla utom en. Det smärtade mig att erkänna det, till och med för mig själv, men så som jag såg det så skulle Elfsborg tjänat på att redan i första halvlek byta ut Stefan Ishizaki.

Andra halvlek drar igång och Elfsborg är då ännu mer taggade. Matchen fick helt enkelt inte sluta 0-0. Det fanns inte på kartan. Visst fanns chanserna där men vi lyckades inte få till det. Men så plötsligt revs Hedlund ner och vi tilldömdes straff. Lasse Nilsson, denna underbart iskalla straffskytt, ställde upp sig…1-0.
   Ishizaki var bättre i andra halvlek. Krigaren var tillbaka men samtidigt kändes det som om den en gång så myckna fantasin helt enkelt inte fanns där. Men så, i precis rätt ögonblick, gör han en... Ja, han gör en ”Ishizaki” och lobbar in bollen över en chanslös Kenneth Höie. Fantastiskt.


20.55.
JA! Det satt långt inne men till slut kunde vi äntligen lösa in tre poäng genom en övertygande och rättvis seger. Jämför man förra mötet med Djurgården på Arenan är det en skillnad lika tydlig som natt och dag.Igår var vi det starkare laget och Djurgården hade egentligen inte en enda riktig chans. Nu är det bara en enda sak som gäller: Framåt till seger.

Lars Mild2013-04-23 14:25:49
Author

Fler artiklar om Elfsborg