Krönika: "Sämst när det gäller"
Som vilken annan supporter som helst har jag fått gott om tillfällen att få försvara mitt val av klubb. Verbalt menar jag alltså nu, inte genom poänglöst våld och slagsmål. Den vanligaste kommentaren jag har fått kastad i ansiktet är att Elfsborg alltid rasar när det verkligen gäller. Men är det verkligen så?
Jag och alla andra vet att detta inte är sant men å andra sidan har det också tyvärr hänt. Minns matcherna borta mot GAIS och Norrköping 2012 där en seger nästan skulle säkra pokalen. Vad händer? Platt fall. Mot GAIS hade vi en man mer på plan i nästan hela matchen till ingen som helst nytta. Det är vid sådana tillfällen som vissa olyckskorpar passar på att påpeka Elfsborgs svårigheter med att prestera under press.
Nu vet ju alla intelligenta människor att sådana problem inte exklusivt finns hos Elfsborg och vidare att Elfsborg inte genomgående faktiskt förlorar när det finns press att vinna. Ibland vill det sig helt enkelt inte. Försäsongen hittills är ett bra exempel på det.
Jag har tidigare hävdat, och det gör jag fortfarande, att försäsongen inte är en tillförlitlig barometer för hur bra ett lag är eller hur Allsvenskan kommer att te sig. Betydelsen som däremot finns handlar mer om att få spela matcher innan dom viktiga matcherna drar igång. Att testa spelares dagsform och forma laget till en enhet i symbios.
För Elfsborg har inte försäsongen sett så lysande ut. Problemet med det är alltså inte att det skulle vara ett tecken på hur Allsvenskan kommer bli. Det har vi redan slagit fast.
2012 års försäsong var inte mycket bättre och vi vet ju alla hur det gick det året. Problemet är att förlusterna kan sätta sig som en psykologisk kil i huvudet på spelarna. En kil i form av dåligt självförtroende. Om det händer så kan det få allvarliga konsekvenser för hur kommande matcher spelas eftersom pressen bara ökar i takt med viljan att bryta trenden och motbevisa det dåliga självförtroendet. Att undvika desperation och negativa spiraler hos spelarna är väldigt mycket tränarens ansvar och efter fyra förluster i rad hade Lennartsson något att bita i.
Så, har Elfsborgs spelare drabbats av dåligt självförtroende? Skall man döma av årets första match av betydelse är svaret ett rungande: Nej.
En seger med 5-1 säger den raka motsatsen. Förvisso spelade man mot Ljungskile men jag vill hävda att det är strunt samma. Elfsborg ställde upp i en match som har betydelse i Svenska cupen, efter en rad obetydliga förluster i träningsmatcher, och fullständigt krossade motståndet. Detta samtidigt som Malmö FF spelade oavgjort och Häcken förlorade mot Falkenberg.
Är Elfsborg sämst när det gäller? Ignorera matcherna mot GAIS och Norrköping och tänk exempelvis på den fullständigt avgörande segermatchen mot Mjällby 2012 och siffrorna i matchen mot Ljungskile.
Mitt svar: Definitivt inte sämst när det gäller.
