Krönika: skisser för sommaren
Vi ville se skönspel, mål i massor och en rejäl islossning av HBK. Vi fick se ett halvkrampande spel men som vanligt: tre sköna poäng
Och ett tag såg det riktigt bra ut! Efter Alexander Ruud Tveters magnifika vänsterdoja upp i målvaktens högra kryss så formligen sköljde HBK fram i anfallsvåg efter anfallsvåg. Rebin Asaad brände ett friläge, Marcus Johansson nickade i stolpens insida (nu måste den sitta snart!) och Sead Haksabanovic gjorde ”en Johansson” fast med foten. I början på andra halvlek hade sedan Alexander Berntsson en bra nick som målvakten fick sträcka ut ordentligt på. Det borde varit avgjort där och då men istället tilläts Syrianska att ta över initiativet. Och jag tänkte precis som Janne Jönsson att idag kanske är dagen då marginalerna INTE är på vår sida. Men när sedan Andreas Bengtsson fick bollen serverad på ett silverfat som var misstänkt lik en mållinje så var även denna dag ”räddad” ur HBK-synpunkt.
Och vi kan nog tacka Stojan Lukic mycket för det. Räddningen på ”straffsparken” i första halvlek var fenomenal och nog känns det som om ”gubben” steppat upp rejält på senare tid - hur stabil som helst numera! Fast det vore ju inte Stojan utan den där obligatoriska insparken utanför sidlinjen – denna gång var det Janne Jönsson som fick visa upp målvaktstakterna om jag inte såg helt fel.
Hålet. Åslund pratade mycket om ”hålet” framför vår backlinje. Det där som Junes Barny ska täta och som Fredrik Liverstam faktiskt tätade när han efterhand oftare tog steget upp i banan. Och genast började tankar snurra i min förändringsbenägna hjärna. Fast ”kung Livet” flyttar man nog inte på i första hand! Kanske bättre att avvakta en snart formtoppad (?) Ivo Pekalski då? För även om jag själv ofta vurmat för Junes Barny börjar jag nu bli lite tveksam – och jag kan tyvärr inte heller påstå att hans fot vid fasta situationer övertygar (frisparken fram till Berntsson i andra halvlek undantaget). Eller Kristoffer Fagercrantz? Denne lojale 30-åring (i höst) som kämpar på år efter år utan att vara ordinarie. Jag funderar på hur HAN känner inför sin situation och om han möjligen kan vara lösningen för att få in mer defensiv styrka på ett ganska lättviktigt mittfält?
Men ångvälten Halmstads BK rullar vidare. Det är ofta inte vackert, men det är försvarsstarkt, effektivt och kryddat med individuell klass som den hos Alexander Ruud Tveter. Och när det nu allt oftare fylls på i boxen hos Janne så vete tusan om det inte ska räcka hela vägen fram till slut. För vi får ju också tänka på att vi på senare tid haft rejäla avbräck i den så tunna anfallslinjen - och även där bak i form av MAK.
Och då snart både ”Skägget” och Pekalski klappar på A-truppsporten känns det som om vi – åtminstone för tillfället - kan rita upp ganska så ljusa skisser för sommaren.
