Krönika: Som en rumstempererad och avslagen öl
Matchen mot Gefle var inget vidare. Det är inte roligt att skriva det och det var säkert heller inte så roligt att spela matchen, åtminstone inte första halvlek.
Förvisso var planen kanske inget vidare men jag kan inte se att det skulle vara skälet till denna undermåliga insats.
Under säsongen 2011 var det inte mycket som fungerade för Elfsborg. Idéerna för hur spelet skulle föras hade gått i stå och när någonting behövde förändras så hände inte så mycket alls. Det var en säsong som inte många vill komma ihåg. En verklig mellansäsong där vi förvisso hamnade på tredje plats i sluttabellen men det var med ett nödrop. Vi radade fiaskomatcher på fiaskomatcher och det är rentav förvånande att vi hamnade så högt som vi gjorde.
Det var många saker som låg till grund för detta. Målvaktsproblemen som från början hade verkat vara ganska angenäma med två toppmålvakter i högform utvecklades till en mardröm med två människor som av en eller annan anledning inte klarade av att göra sitt jobb. Utespelare som kanske kunde gjort skillnad hölls låsta på bänken eller lånades ut. Detta var dock inte det värsta. Det stora problemet låg i att Elfsborgs tyngsta vapen, det blixtrande passningsspelet var helt sönderläst av motståndarna och fastän det med plågsam tydlighet visade sig i match efter match så hade vår dåvarande tränare inte förmågan att lyfta laget. Att potentialen fanns där det visade sig redan nästa år då Lennartsson tog över (även om vi måste komma ihåg att guldet bärgades mer på tur än skicklighet).
Varför tar jag då upp denna så mörka del av vår klubbs sentida historia?
Jo, därför att jag inte sedan 2011 sett Elfsborg så sönderläst och bortspelat som i första halvlek mot Gefle. Förvisso skall jag inte säga att det var lika dåligt för det är inte det jag menar, allt jag säger att detta var ett verkligt lågvattenmärke.
Elfsborgs spel, förutom Ellegaards, var under första halvlek som en rumstempererad och avslagen öl en varm sommardag. Poänglöst och onödigt.
Om detta berodde på att Gefle hade hemmaplansfördel, att vi alltid har svårt mot dom, nyckelspelare på skadelistan eller för att taktiken Elfsborg utgick ifrån inte kunde bjuda motstånd mot ett taggat Gefle låter jag vara osagt.
Det är hur som helst tur att vi har Ellegaard i målet för hans insatser räddade oss. Fyra hållna nollor nu om jag inte missminner mig.
Förlösningen för Elfsborg kom när taktiken ändrades och kämpaviljan tog över.
Elfsborgs sista tjugo minuter i matchen var till skillnad från hela första halvleken väldigt starkt och Arber Zeneli tog verkligen vara på den chans han fått sedan Hult fick utgå redan i första. Målet gjorde naturligtvis sitt till för att höja förmågan bland dom gulsvarta men det viktigaste var förändringen som kom från tränarna.
Igår visade dom ännu en gång att dom förstår vad som hände på planen och att dom har förmågan att se vad som behöver göras och att, vilket är ännu viktigare, se till att förändringen sker.
Ölen kyldes ner och fick tillbaka kolsyran.
Och nu leder vi Allsvenskan.
