Krönika: Stå upp för Elfsborg och Klas Ingesson
Den känsla som igår fanns både på plan och i klacken, den där berusande lyckan och hängivelsen, det är det jag har längtat efter genom månader av hockeymörker.
Hemmapremiären är avklarad och nu känns det verkligen som att Allsvenskan har startat. Det må låta som en undanflykt på grund av ett negativt resultat men för mig är det faktiskt så att Allsvenskan känns inte som om den kommit igång förrän första matchen spelats på Arenan. Att hemmapremiären var mot Häcken gjorde det hela bara bättre för när annars är Arenan lika gulsvart som när vi spelar mot Hisingens stolthet.
Och vilken match det blev sen. Vilken känsla. Vilka mål.
Elfsborg kändes mycket mer samspelta redan från början och det verkade finnas en idé bakom vad som skedde. Att säga att det fungerade felfritt vore dock en överdrift och första sju minuterna var det faktiskt Häcken som dominerade. Sedan tog Elfsborg över och Häcken hade inte mycket att komma med från minut åtta till minut 88.
Till min stora glädje fanns igår en enorm vilja i Elfsborg att kämpa och ingen stannade kvar för att vänta in bollen. Hela laget drog sig uppåt för att anfalla och när det blev dags att försvara kämpade alla sig tillbaka ner igen. Hult stod för flera helt avgörande insatser både i anfall och försvar. Claesson kämpade som livet hängde på det, Rohdén fanns tillgänglig i alla lägen, Nilsson rusade i cirklar runt allt mer frustrerade Häckenspelare, Svensson attackerade som en ilsken geting och Larsson dominerade med sina stenhårda skott.
Och vi på ståplats skrek oss hesa när vi hejade fram våra hjältar.
Den känsla som igår fanns både på plan och i klacken, den där berusande lyckan och hängivelsen, det är det jag har längtat efter genom månader av hockeymörker.
Om vi skall ta upp något som kan klassas som lite negativt så borde Holmén träna lite mer på att vara medveten om sin omgivning så att han undviker fler farliga passningar bakåt. Det bör dock påpekas att kommunikationerna mellan backlinje och Ellegaard var avsevärt bättre mot Häcken än Åtvidaberg.
Häckens mål i slutet var en onödig sak men på det hela taget spelade det ingen större roll.
Än mer negativt var att några på ståplats av någon outgrundlig anledning fann det lämpligt att försöka starta upp en ”Hata Göteborg”-kör.
Allvarligt talat.
Jag förstår mig inte på vissa människor. Till er som försökte smitta stämningen med sån skit vill jag säga att det är dags för er att lägga sådana idiotier bakom er.
Skäms.
Plumpen i protokollet åsido var det en fantastisk kväll på Arenan.
Anders Svensson som gjorde sitt första allsvenska mål sedan 2012, Lasse Nilsson som visade att han är en fullständigt iskall straffskytt och Johan Larssons kanonskott (årets mål?) som överraskade alla, inte minst honom själv.
Tre guldstjärnor men den absoluta toppen på kvällen var när Klas Ingesson med hjälp av Janne Mian kom fram till ståplats för att tillsammans med laget motta vår hyllningssång. Och tack till sittplats för att ni deltog i hyllningen.
För Klas Ingesson och Elfsborg stå upp!
