Krönika: Stjärnsmäll på Borås Arena
"Det var så bra. Lika underpresterande som det varit i tidigare matcher lika lysande var det efter att Jebali satte 3-0."
Att möta Sundsvall på Borås Arena är på pappret en lätt sak. Det är ett lag som till skillnad från Elfsborg inte befunnit sig i toppen av Allsvenskan och har relativt nyligen tagit steget upp från Superettan. Det är med andra ord en åsikt som inte tagits helt och hållet ur luften och finns nog hos dom flesta. Den har tidigare synts i vår rena arrogans på planen när vi mött dom. Med detta menar jag inte att våra spelare betett sig arrogant mot gästerna utan att vårt spel avspeglar en arrogant inställning och en seger som tagits ut i förskott. Vad värre är har det alltid straffat sig. Inte av nödvändighet i form av förluster men fortfarande på kännbara sätt.
I Sundsvall år 2015 tog det ända till 78:e minuten för oss att sätta målet som besegrade hemmalaget och i Borås samma år förlorade vi. Detta i en match som jag vill lyfta fram som en av Elfsborgs sämst genomförda i modern tid. Arrogansen gjorde oss alltför bräckliga och organisationen på plan tålde inte några bakslag.
2016 tog vi en säkrare seger i Sundsvall så en viss förbättring kunde skådas redan då. Men det var i hemmamatchen det verkligen gällde.
Min förhoppning inför gårdagens batalj var att Elfsborg efter svårigheterna som härjat i våra led skulle ha tagit sig i kragen och göra det bättre. Att Haglund tagit tag i problemen och gjort sitt jobb. Jag hoppades.
Till att börja med fanns där inte minsta spår av den arrogans som legat som ett hinder tidigare och det tar jag som ett enormt viktigt framsteg. Det öppnade för att kunna vara på tårna trots det övertag som vi trots allt oftast kan räkna med på Borås Arena.
Dock var det på det hela taget ganska jämt mellan lagen. Ja, vi hade övertaget i bollinnehav och höll dom för det mesta borta från att på allvar hota vårt mål men samtidigt fick vi jaga boll en hel del.
Därför var det lite extra skönt när Jönsson fick till sin granna långnick i 19:e minuten. Hans första mål sedan september 2013 och en perfekt sätt att fira sin 200:e match i Allsvenskan.
Synd och skam var bara att han åkte på en rejäl smäll en stund senare. Lyckligtvis verkar det inte som att det var så illa med honom och jag kan villigt erkänna att jag pustade ut vid det beskedet. Jönsson har en otroligt bra form för tillfället och det vore ytterst olyckligt om den kapades av en ny skada.
Bytet av vår mittbacksgigant öppnade dock för en intressant fråga, nämligen hur Elfsborg skulle hantera att klara uppspelen när en av dom mest använda för just detta inte kunde vara med. Minns att vi hade väldiga problem när Djurgården punktmarkerade Jönsson. Är vi för beroende av Jönsson för att få spelet att fungera?
Som det utspelade sig så löstes problemet ganska bra med ett större ansvar taget av samtliga i defensiven och det applåderar jag. Anpassning i skarpt läge är en nödvändig kompetens.
Den verklige njutningen kom dock i andra halvlek.
För i 61:a minuten, efter assist av Hedlund, satte Issam Jebali sitt första mål för Elfsborg och sitt första mål i Allsvenskan. Underbart naturligtvis. Men ännu bättre var att vi lyckades utnyttja våra resurser. Vi har en del riktigt snabba och skickliga spelare i vårt lag och efter att vi spenderat några minuter med bolljagande tog två av dessa tillfället i akt och utnyttjade sina talanger. Inget sidspel för att öppna upp vägar i motståndarnas försvar, inga långbollar med förhoppning om att nå rätt spelare. Nej, hastighet och överlägsen bollskicklighet. 2-0.
Detta följdes upp av härliga 3-0 i 64:e och nu lossnade allt för Elfsborg. Då fanns bara glädje och jakten efter det rus som bara nästa mål kan ge. Issam Jebali var bra nära att göra hattrick efter kanske det läckraste passningsspelet jag någonsin sett Elfsborg göra i offensivt målområde. Men han fick vänta tills 73:e minuten. Vilket samarbete, vilken målskytt.
Det var så bra. Lika underpresterande som det varit i tidigare matcher lika lysande var det efter att Jebali satte 3-0.
Det är såhär det ska se ut. Såhär spelar ett guldlag. Samspelt kämpande för varandra. Passningar födda ur intränad instinkt och tillit till varandra.
Visst, det är lätt att spela fotboll när det går bra.
Visst, Sundsvall hade mot slutet inte självförtroende nog att verkligen hota. Men Elfsborg var bättre än bara dessa förutsättningar. Det var konst. Kan vi fortsätta i denna anda finns det inget som kan stoppa oss. Revanschen efter tidigare nederlag är härmed inledd. Nu går vi bara vidare till nästa seger.
PS.
Issam Jebali. Vilken otrolig spelare vi har skaffat oss i honom. Vilken stjärna.
Igår satte han alltså sitt första mål någonsin i Allsvenskan. Tätt följt av hans andra och tredje. Tack Elfsborg för denna värvning. Och tack till dig Jebali för att du valde att gå till Elfsborg.
