Krönika: Superettan
Visst kan man tycka det är charmigt med serier under de största där underhållningen utbytts, förändrats och temposänkts. Men det charmiga hade gärna fått vänta för oss, kanske för alltid.
Personligen har jag alltid funnit lägre divisioner charmiga då jag själv huserat mycket där och drömmen/förhoppning om att lämna dessa serier var alltid så stor att den målade över nutiden. Min närmaste förening som på allvar utmanade 'högt' upp var IFK Värnamo som nu har fullt strålkastarljus på sig efter framgångsrika små satsningar - om nu Thern betraktas som en sådan.
Dock så kunde vi ha skippat det charmiga med lägre divisioner denna gång, det var inte dags för HBK och det var absolut inte dags för HIF att nå en återupprättelse mot just oss.
Vi alla kan väl enas om att det inte skulle landa i det här och det var egentligen helt orimligt tills vi konkret hamnade där liggandes (för att använda Baffo som exempel).
Vi gick upp och då kändes serien komplett helt plötsligt, allsvenskan behöver HBK och HBK behöver den ännu mer utifrån ekonomiska och sportsliga satsningar men allt kan sammanfattas med Ante G efter kvaldebaclet till fotbollskanalen:
- ...men i ärlighetens namn, just nu känns det inte alls så kul och kittlande att spela superettan som att spela allsvenskan, med de publikmatcher och inramning som vi har i allsvenskan, för vi har en fantastisk allsvenska. Så det känns tungt. Men jag inte tänkt på… Ja, jag ska inte säga för mycket men jag har tänkt att fullfölja mitt kontrakt i alla fall. Det är inte kul att sluta spela fotboll på det här sättet.
Hallands bästa förening hade under senaste decenniet ingen större mysfaktor och förhoppningen var att vändningen nu äntligen fanns här.
Möjligheten att kasta bort tragiken att både Falkenberg och Varberg låg en nivå ovan och den tragiken har hastigt förändrats nu då FFF fallit fritt.
HBK gräver sig igenom en av de bästa defensiva säsongerna klubben någonsin stått inför och det var undermåligt att inte 'Årets Elva' landade minst en (1) spelare från oss utefter det defensiva spelet - detta defensiva spel tog vi med oss upp i från Superettan och nu tillbaka igen.
Superettan handlar snarare om att göra jobbet framför showen och underhållningen och underhållningen fick vi.
Kunna få guldjagande MFF att springa ut med bollen till hörnflaggan i 88:e minuten på Eleda, få AIK att förlora på ett elektriskt Örjans, vråla när Al-Ammari placerar bollen där han vill och tappa talförmågan när Alexander Johansson springer sig fri mot Bajen i 93:e minuten (oavsett utgång). Nolla lag efter lag på Örjans och se klubbar satsa högt och falla högre.
Att vi fick uppleva Malkolm-Bengtsson-Baffo-Ante-Kurtulus-muren var enastående och storlagen fick åka hem i bussen lika besvikna som bengaltörstande supportrar.
Nu får ta en paus från underhållningen, nu gör vi jobbet.
Planen är inte att gå upp igen - planen är cementera HBK i Allsvenskan igen.
Framtiden är där med segrande ungdomslag och snart tiotalet killar från akademin som klivit upp till Haglunds gäng som vill utmana om speltid.
Vi har mött större besvikelser förut och Superettan är absolut ingen skam men jag hoppas detta blir den sista krönikan som behöver skrivas om charmiga lägre serier och Halmstad i samma andetag.
