Krönika: Sviten är intakt
"Det är surt att vi inte vann men det är risken när man spelar på gränsen."
Vi lyckades inte riktigt nå fram. En seger hade skrivit historia för klubben eftersom vi då för första gången lyckats vinna nio matcher på raken. Jag skulle ljuga om jag inte erkände mig ganska besviken över att det inte lyckades. Det var ju inte heller direkt långt ifrån att det skulle ha gått vägen.
I vanlig ordning var det en jämn match mot Djurgården. Det brukar oftast vara så och gårdagen var alltså inte något undantag. Dom fick ha det mesta av bollen och passa runt medan vi försvarade och avvaktade en öppning då vi kunde storma fram och straffa dom.
Genomgående igår tog vi dock för stora risker.
Att motståndet kommer få tillfälle att avlossa bollen mot vår målbur det är bara att räkna med, framförallt när det är ett lag på Djurgårdens nivå, man får alltid någon chans. Det vi gjorde var dock att låta gästerna komma fram alldeles för nära alldeles för många gånger istället för att bryta. Dom lyckades dribbla och passa sig förbi våra positioner så många gånger att man snart började förvänta sig att dom skulle lyckas göra mål på oss bara för att dom fick så många chanser.
Med detta vill jag inte säga att vi blev överspelade eller att vi var dåliga, snarare att vi spelade på gränsen vilket naturligtvis för med sig att vi utsätter oss för risker. Valdimarsson gjorde till exempel en fantastisk match med ett antal rusningar som kunde verkat helt galna eftersom han var långt utanför sitt område men det var uppenbarligen under kontroll och en medveten strategi eftersom backlinjen tycktes räkna med det. Det var spektakulärt, effektivt och absolut på gränsen och mot Djurgården räckte ett misstag till att kosta oss segern.
Jag vill dock ogärna lägga hela skulden för detta vid Valdimarssons fötter även om det bevisligen var han som misslyckades med att avstyra anfallet som ledde till kvitteringen. Det kan hävdas att anfallet borde ha stoppats tidigare alternativt att någon skulle tagit risken i beaktande och försökt att stödja Valdimarsson nedanför honom.
Sedan skall vi heller inte glömma att vår målvakt i övrigt var lika briljant som alltid och mer än en gång räddade oss.
Det är surt att vi inte vann men det är risken när man spelar på gränsen.
Jag och föräldrarna talade med varandra strax efter slutsignal och far påpekade en sak för mig. Då var bitterheten över den brutna sviten för stor för att jag skulle kunna ta in det men nu idag känner jag att hans poäng lyfter glädjen igen. Han påpekade att fastän det är sant att vår segersvit är bruten så är sviten att inte förlora matcher där vi gör första målet fortfarande intakt. Och den sviten är dessutom betydligt längre.
