Krönika: Tandlöst och trist
Det fungerade bara inte
Efter debaclet i Norrköping och gårdagens misslyckande i Borås är hoppet om guldet så gott som släckt. Det är matematiskt inte omöjligt då det återstår tre matcher men samtidigt är det ju så att det endast återstår tre matcher och nio poäng att spela om. Det hela hänger så oerhört mycket på resultaten i andra matcher. Det vi har att spela om är dock fortfarande Europaplatserna och en sådan vore åtminstone en liten kompensation.
Varberg skall inte underskattas. Andra har gjort det och fått betala priset för det så förhoppningen var att vi skulle undvika den fällan. Jag vill inte påstå att vi underskattade gårdagens gäster men det går samtidigt inte att undvika sanningen att vi spelade ganska tandlöst och att det var betydligt närmare en förlust än segern vi så desperat behöver.
Vi försökte och spelet var i sig inte dåligt men när det kom till avgörande skeden var det som att luften gick ur. Passningarna nådde inte fram, siktet var lite off och det funkade inte. Och när det ändå avlossades en boll så stod Lukic i vägen. Samtidigt var vi inte helt övertygande när det kom till vår egen defensiv och vi skall vara glada att vi har en så skicklig målvakt som Rönning som vaktar vår kasse för Varberg var närmare 0-1 än vi var till 1-0 och en förlust till nu hade varit förödande för avslutet av säsongen.
Det bör dock upprepas att vi inte var direkt dåliga som helhet. Det fungerade bara inte och det gav ett tandlöst intryck. Jag är säker på att om något av lagen lyckats med att få in ett mål så hade hela tillställningen lossnat. Men det hände inte och istället fick vi det här något kalla tillställning.
Far sade det bäst när vi smsade varandra efter matchen. Jag skrev smått uppgivet att det känns som att Elfsborg snubblar på mållinjen och han svarade: Trist när vi är så nära.
Jag kan inte annat än hålla med. Vi var så oerhört nära det där sjunde guldet för någon omgång sedan bara för att mer eller mindre helt ha tappat bort det nu. Det känns så oerhört trist.
