Krönika: tillbaka på ruta 1
Du skulle ha lämnat mig. Förr eller senare.
Efter 1-2 mot Göteborg är Halmstads Bollklubbs allsvenska öde beseglat för den här gången. Bara de mest inbitna hurtbullarna som sprider blå små hjärtan på twitter kan möjligen ha något att invända.
Precis som jag själv skrev om i "de tio budorden" för några veckor sedan är KvP:s Fredrik Jonsson i gårdagens krönika inne på den återetablering i Allsvenskan som var på väg att ske 2014. Två degraderingar senare känns det som ett extra smärtsamt faktum idag. Inte för att jag tror att så många av de s.k. nyckelspelarna hade stannat med Jens kvar vid rodret men med hans avsked förlorade vi något annat.
Säsongen 2013 minns jag som krampaktig. Blod, svett och tårar långs vägen och en ständig kamp för att ro hem de där svårflörtade poängen. Och allt hängde på en skör tråd (Läs: Stojans hand och Mikael Bomans fötter) in i de sista skälvande sekunderna. 31 poäng samlade Bollklubben ihop det året och 39 året därpå. Där och då förstod vi aldrig riktigt hur bra det var. Men när vi på två allsvenska säsonger senare totalt snart kommit upp i samma poängantal som 2014 vet vi bättre.
Jens Gustafssons mantra var att ”vi ska vara jobbiga att möta” och även utanför planen lade han efter vad jag hört ner ett stort jobb. Att han också var noggrann kan jag själv vittna om. Jag minns t ex att när jag ville intervjua honom inför en match mot Brommapojkarna 2012 så ringde han upp mig för att diskutera vissa frågeställningar – han ville inte ge motståndarna några som helst fördelar på förhand.
När Fredrik Jonsson menar att återinvesteringen av Haksabanovic-miljonerna, talangutveckling och spelidé kommer att bli avgörande för HBK:s framtid kan jag bara hålla med. Men vill även lägga till parametrarna hårt jobb och noggrannhet. Hårt jobb av tränare och ledarstab och en ökad noggrannhet vid rekryteringar (att få in spelare av rätt karaktär) men också i allt man företar sig.
År 2018 är nog inte det bästa för Halmstads BK en rutinerad tränare som kan stå pall i snålblåsten och pilla navelludd utan en yngre förmåga som är ”hungrig” och beredd att lägga ner det arbete som krävs. Och sett ur den synvinkeln kan Igor Krulj visa sig vara helt rätt man att - nu tillbaka på ruta 1 - leda HBK in i framtiden.
